Som en fuga
Jag åkte buss från Oslo till Göteborg tidigare under dagen. Det är ingalunda något speciellt. Jag åker turen ofta. Bussresor, dessa bussresor. Det är många av oss som möter dessa transportsträckor med blandad förtjusning. Jag är en van långfärdsresenär. Buss som tåg som flyg, färdmedlet gör detsamma. Det är ingenting annat än ett hjälpmedel för lite eftertanke.
Till viss del riktigt, men jag låter uppåt väggarna torr, töntig och påfrestande (småborgerlig). Jag får rysningar.
Utöver rigor mortis i nacken, krampryck i höger stjärtmuskel och köldskador pga tupplur i korsdrag, var dagens bussresa angenäm. I regel fördrivs tiden med en fullmatad ipod: Jens Lekman, Gervais podcasts, P1 Sommar, div ljudböcker och filmer/tv-serier. Att internet numera finns på de flesta långfärdsbussar är en ynnest, laptopen rastas och ipoden får tid för återhämtning.
Jag har dock för vana att hinna med minst en film. Det var äntligen dags att ”fullborda” Bo Widerberg. Efter Ådalen 31, Kvarteret Korpen, Kärlek 65 och Mannen på taket (och den senare Lust och fägring stor), stod Elvira Madigan (1967) på tur. Det är något visst (förtrollande) med bildsköna ansikten från eran 60-70-talet. Pia Degermark i Elvira Madigan, Ann-Sofie Kylin i En kärlekshistoria, Harriet Andersson i Så som i en spegel (Bardot i Le Mépris, Moreau i Jules et Jim) etc.
"Jag har gått över till kvinnornas sida, /.../ man måste vara närsynt"
"En krymplings verk är inte värt mycket. Vad sägs om 2 kronor?"
Jag kom att tänka på en intervju jag såg på tv för längesen, med Thommy Berggren, där han berättade om sitt första möte med Ingmar Bergman. Och titta, jag hittade fanskapet på YouTube. Otroligt!
# dir: stefan jarl "liv till varje pris" (1998, en homage till bo widerberg)
Till viss del riktigt, men jag låter uppåt väggarna torr, töntig och påfrestande (småborgerlig). Jag får rysningar.
Utöver rigor mortis i nacken, krampryck i höger stjärtmuskel och köldskador pga tupplur i korsdrag, var dagens bussresa angenäm. I regel fördrivs tiden med en fullmatad ipod: Jens Lekman, Gervais podcasts, P1 Sommar, div ljudböcker och filmer/tv-serier. Att internet numera finns på de flesta långfärdsbussar är en ynnest, laptopen rastas och ipoden får tid för återhämtning.
Jag har dock för vana att hinna med minst en film. Det var äntligen dags att ”fullborda” Bo Widerberg. Efter Ådalen 31, Kvarteret Korpen, Kärlek 65 och Mannen på taket (och den senare Lust och fägring stor), stod Elvira Madigan (1967) på tur. Det är något visst (förtrollande) med bildsköna ansikten från eran 60-70-talet. Pia Degermark i Elvira Madigan, Ann-Sofie Kylin i En kärlekshistoria, Harriet Andersson i Så som i en spegel (Bardot i Le Mépris, Moreau i Jules et Jim) etc.
"Jag har gått över till kvinnornas sida, /.../ man måste vara närsynt"
"En krymplings verk är inte värt mycket. Vad sägs om 2 kronor?"
Jag kom att tänka på en intervju jag såg på tv för längesen, med Thommy Berggren, där han berättade om sitt första möte med Ingmar Bergman. Och titta, jag hittade fanskapet på YouTube. Otroligt!
# dir: stefan jarl "liv till varje pris" (1998, en homage till bo widerberg)
Chomsky with dick jokes
Häromkvällen ryckte jag ut ett näshår. Indränkt i snor, tung som bly, hade rackarn vållat nysattacker som helt överrumplade kranen. Efter att på irrationellt manér ha 'svajjat' yppigt och 'touchat' näsväggarna dussintalet gånger, kunde jag inte behärska mig längre. Näsan rynkades det vildsint på och näsborrarna fladdrade. Ansiktet tappade fattningen. Jag fullständigt kreverade i en kavalkad av huvudsprängningar; följden av att försöka avvärja en gulgrön sprutlackering via 'klädnypegreppet' om näsan. Dö näshår, DÖ!
Det var vad jag trodde. Snopen blev jag när näshåret skulle ryckas ut och likt det där urvattnade tricket med en sidenscarf eller liknande som aldrig tycks ha en ände, var näshåret obscent långt. Det måste ha varit ett hjärnhår! Ett hårstrå som haft direktkontakt med hjärnan. Ja, tänka sig, så långt var det. Det kanske inte var snor den var indränkt i ändå?
Måste hämta andan. OS-final: höjdhopp. Stefan Holm rivde i första på 2.34. Mason, Rybakov och Silnov över. Holm i brygga, känns scenariot igen? 2.36... Holm river. Silnov över.
Bill Hicks. William Melvin Hicks. Ditt jävlar anamma får igång mig som inget annat. Bill Hicks har direktkontakt med min maggrop, epiga´strium. Kom igen Stefan!
# bill hicks "play from your fucking heart" (1961-1994)
Det var vad jag trodde. Snopen blev jag när näshåret skulle ryckas ut och likt det där urvattnade tricket med en sidenscarf eller liknande som aldrig tycks ha en ände, var näshåret obscent långt. Det måste ha varit ett hjärnhår! Ett hårstrå som haft direktkontakt med hjärnan. Ja, tänka sig, så långt var det. Det kanske inte var snor den var indränkt i ändå?
Måste hämta andan. OS-final: höjdhopp. Stefan Holm rivde i första på 2.34. Mason, Rybakov och Silnov över. Holm i brygga, känns scenariot igen? 2.36... Holm river. Silnov över.
Bill Hicks. William Melvin Hicks. Ditt jävlar anamma får igång mig som inget annat. Bill Hicks har direktkontakt med min maggrop, epiga´strium. Kom igen Stefan!
# bill hicks "play from your fucking heart" (1961-1994)
Frankly, my dear
Zeitgeist
Begreppet zeitgeist är det tyska ordet för tidsanda och avser en tidsperiods intellektuella och kulturella klimat. Filmen Zeitgeist är ett tankeväckande inlägg i amerikansk samhällskritisk debatt - i förlängningen likaså globalt.
Det var min förtrogne, mångsysslaren och underhållaren Shariar "$haribadandada" Shahidi, som först golade om dess förekomst. Det har visat sig mer och mer att han är en aspirerande samhällsomstörtare, därtill sucker för allt samhällskritiskt (och konspiratoriskt). Att jag "outtar" honom som jag gör, vet jag bara eggar honom ytterligare. Frispelande djupledspassning Tommy Söderberg... "Hörru, fan vad dina nätta axlar stimuleras av tyngden." Sha, nya Ché?
Filmen visas på www.zeitgeistmovie.com och har 70.000 nya besökare varje dag, alltså 2.1 miljoner varje månad.
Dokumentär: 2 h 02 min. Streama eller ladda ned filmen, legalt och kostnadsfritt.
# dir: peter joseph "zeitgeist" (2007)
Det var min förtrogne, mångsysslaren och underhållaren Shariar "$haribadandada" Shahidi, som först golade om dess förekomst. Det har visat sig mer och mer att han är en aspirerande samhällsomstörtare, därtill sucker för allt samhällskritiskt (och konspiratoriskt). Att jag "outtar" honom som jag gör, vet jag bara eggar honom ytterligare. Frispelande djupledspassning Tommy Söderberg... "Hörru, fan vad dina nätta axlar stimuleras av tyngden." Sha, nya Ché?
Filmen visas på www.zeitgeistmovie.com och har 70.000 nya besökare varje dag, alltså 2.1 miljoner varje månad.
Dokumentär: 2 h 02 min. Streama eller ladda ned filmen, legalt och kostnadsfritt.
# dir: peter joseph "zeitgeist" (2007)
Of course, she's ignoring me. I sent her a swastika.
Frasen "Har du sett Peep Show? Inte? Du MÅSTE se den!" har rabblats som ett mantra till allt och alla de senaste året. Bemötandet beträffande min utfrågning har varierat. Från aningslösa axelryckningar, till ljummet intresse, till "tjôôôta!". Majoriteten av de som blivit tillfrågade har i varje fall inte känt till Mark, Jez, Super-Hans, Johnson eller Big Suze. Man utröner snabbt vem som vet. De lyser genast upp. Vi blir bundisar på plats. Peep Show kan ses som en lillebror till - den för svensken mer välkända tv-serien - The Office. Humorn i båda serier är genial. Full av botten, vemodighet och hjärna. Vi som åskådare placeras i obekväma och ibland plågsamma situationer som vi tidigare varit fredade ifrån i tv-soffan. Medan David Brent i The Office flirtar med kameralinsen, dvs oss, är vi i Peep Show karaktärernas ögon. Peep Show är nämligen uteslutande filmat med subjektiv kamera och har därmed exploaterat förstapersonsperspektivet (POV) till fullo. Det är briljant. Min klasskamrat Jesper har skrivit ett läsvärdigt och mer ingående utlägg kring ämnet här.
Jag fortsätter traggla i duospåret. Gervais och Merchant får denna gång stå åt sidan för Mitchell (Mark) och Webb (Jez). Jag lyser upp. Sedan min egen frälsning har det varit min plikt att missionera för att samla medlemmar till Peep Show-klubben. Jag är president över Peep Show-klubben, eller mer en gud: orättvis och lat men med skrattrynkor som sträcker sig bak i nacken.
Alla är välkomna. Klubben har bara ett krav, ta del av den tvådelade invigningsriten:
§ 1.1 Introduktionsklipp nedan.
§ 2.1 30 avsnitt à 25 min= 12 1/2 timmar maratonskrattfest (säsong 1-5, nr 6 är under inspelning).
Förklaringen till svenskarnas okunskap tycks vara att ingen svensk kanal än så länge har sänt serien. Själv kände jag mig hopplöst efter då jag först förra året fick nys om serien via nattlig reprisering på NRK3 i Norge (mer korrekt bör vara 4 år (!) efter eftersom första säsongen kom ut redan 2003). Infidels, misströsta ej. Nyligen sågs Mitchell & Webbs nunor i en reklamsnutt för TV4 Komedi. Två bildrutor (ett ögonblink) är alltid något att hysa hopp inför. Knacka i trä. Alla avsnitt från säsong 4 & 5 ligger annars uppe på YouTube för allmän beskådan. Lovsång! Tungmål! Olaglig nedladdning om inte annat?
När allt kommer omkring är jag nog en tämligen rättvis gud.
Introduktion:
# utdrag: s01 e02 "peep show" (2003-)
# extramaterial: stolen blackberry "peep show" (2003-)
Note to self: Docu-fantasia
Samtidigt som det berikar och är fascinerande kan det vara oerhört frustrerande att ramla över verk som träffar en hårt i solarplexus. Den uppenbara andfåddheten är dock helt ointressant. Att förhålla sig till avundsjukan som uppstår när man hittat någon vars livsverk överrumplar en, DET är av intresse. Det sköna men samtidigt jävligt obekväma. Det stormar inombords. Jag blir upphetsad, spyfärdig, stum. Allt om vartannat. Å ena sidan fylls jag av upprymdhet, stor beundran och fan, det kan nog betraktas som ren underkastelse. Å andra sidan... Jag rullar över på rygg och ser patetisk ut. Jag är hela tiden fullt medveten om vad som pågår. Alla känslor analyseras och dissekeras. Sällan släpps något förbi, inte ens i mina mer submissiva ögonblick. I några enstaka - smått genanta - fall kan jag bara inte hejda min iver utan öser kärleksförklaringar över upphovsmakaren: "Fan, du är ett geni Guy Maddin! Älska med mig!"
Naturligtvis är detta inget som jag till andra pratar högt om. Om det nämns mumlas det fram i förbifarten, sådär bakåtlutat och äckligt nonchalant på sättet som bara en torr jävel kommunicerar: "Om jag sett något Guy Maddin gjort? Ja jo, han är väl okej..." Precis som om jag inte bryr mig. Det förefaller mig motbjudande att bjussa på sin hybris. Liksom hallå, jag har ett rykte att upprätthålla. En fasad av självbehärskning. Korsetten river och skaver mot huden.
Följ noga med för härnäst vänder känslorna helt. Märkte du skiftningen? Jag förkroppsligar nu en torr jävel. Krystad och bajsnödig.
(När jag skriver tenderar det ofta att väga över i abstrakta meningar som skuggboxas med/mot varandra runt själva ämnet. Inte alls vad jag vill. I själva verket är tanken bakom texten så mycket mer komplex. Kan det vara att glappet mellan tanke och skrift är alldeles för seglivat? Tanken känns trött och gammal redan innan den väl skrivits ned. Att jag alltid misslyckas med att formulera mig ser jag som ett tydligt tecken på att jag faktiskt är en torr jävel med grava kommunikationsproblem).
Avundsjuka, ett barn sprunget ur jantesamhället. Vad är det med oss egentligen? Idioter. Lobotomerade idioter. Om du känner dig träffad, bra, vi förenas i första steget av uppvakningsterapi: att förhålla sig till den. Avundsjukskänslan som drabbar mig bottnar i mina egna tillkortakommanden, helt i vanlig ordning. I detta fall har verket i fråga relevans eftersom hela sommaren har plågats av tankar inför mitt magisterprojekt: den stora produktionen under min utbildning. Det skall göras en dokumentärfilm, en familjär sådan, i sann mormoranda. Tidsmässigt ligger jag bra till i planeringen men det kan sluta hur som helst. Föga förvånad blir jag när jag mitt i manusskrivandet ramlar över något som visar sig redan vara gjort: docu-fantasia. Min idé har mött sin överman. Vad jag strävar efter att skapa har redan gjorts. Visst kan du känna igen dig i uppgivenheten? Guy Maddin har redan åstadkommit vad jag själv haft begäret att göra innan jag dör. Till en början är det en nedslående känsla. Liemannen kan lika gärna svänga förbi för ett drop in-besök. Det grämer en när avundsjukan blir alltför påtaglig, in-your-face. Som tur är övergår känslan till slut i en form av acceptans. Avundsjukan får ge vika för beundran.
My Winnipeg
Guy Maddin, du sållar dig till ännu en i raden av genier som begränsar såväl som du öppnar upp. Kan slå vad om att kanadensaren Guy upplevde det samma när han första gången såg Dziga Vertovs The Man with the Movie Camera, den bitterljuva avundsjukan. Likheterna är slående (andra jämförelser är mig övermäktig). Han slår in dörrar för stumfilmen att fortleva på 2000-talet - likaså för Super 8-tekniken. Hans avantgardistiska filmer berör mig bortom det normativa avläsningsfiltret, något som jag avundas honom att han får till. Handlings- och strukturmässigt följer oftast filmerna en ordning som mer kan ses som oordning, "mambo-jambo", kaos. Det spelas på andra strängar. En neurologisk infektion. Fantasi flätar in i verklighet som om fantasin inte hade någon annanstans att ta vägen. Det dokumentära blir till poesi och i tillägg blir svärtan till underlig humor. Skrubbsår på hjärtat.
Epilog
Jag vill röra mig obehindrat i samma korridorer, i de korridorer som Bergman skriver om i Laterna Magica och som Guy Maddin har funnit.
Detta ständiga sökande efter kreativa kickar. Kvantitet över kvalité tummas det inte en millimeter på här på bloggen, det har jag enhälligt beslutat för bloggens framtid. Därav min frikostighet på sistone (och hädanefter) vad tidigare gällde ytterst privata källor. Jag har varit sparsam med vad som influerar mig. Sådant som triggar igång tankeprocesser inför olika projekt. Det mesta ser aldrig ljuset men det driver något annat framåt och knuffar idéerna i rätt gängor.
Jag vägrar vara en torr jävel, aldrig mer en torr jävel.
# dir: guy maddin "the heart of the world" (2000)
Naturligtvis är detta inget som jag till andra pratar högt om. Om det nämns mumlas det fram i förbifarten, sådär bakåtlutat och äckligt nonchalant på sättet som bara en torr jävel kommunicerar: "Om jag sett något Guy Maddin gjort? Ja jo, han är väl okej..." Precis som om jag inte bryr mig. Det förefaller mig motbjudande att bjussa på sin hybris. Liksom hallå, jag har ett rykte att upprätthålla. En fasad av självbehärskning. Korsetten river och skaver mot huden.
Följ noga med för härnäst vänder känslorna helt. Märkte du skiftningen? Jag förkroppsligar nu en torr jävel. Krystad och bajsnödig.
(När jag skriver tenderar det ofta att väga över i abstrakta meningar som skuggboxas med/mot varandra runt själva ämnet. Inte alls vad jag vill. I själva verket är tanken bakom texten så mycket mer komplex. Kan det vara att glappet mellan tanke och skrift är alldeles för seglivat? Tanken känns trött och gammal redan innan den väl skrivits ned. Att jag alltid misslyckas med att formulera mig ser jag som ett tydligt tecken på att jag faktiskt är en torr jävel med grava kommunikationsproblem).
Avundsjuka, ett barn sprunget ur jantesamhället. Vad är det med oss egentligen? Idioter. Lobotomerade idioter. Om du känner dig träffad, bra, vi förenas i första steget av uppvakningsterapi: att förhålla sig till den. Avundsjukskänslan som drabbar mig bottnar i mina egna tillkortakommanden, helt i vanlig ordning. I detta fall har verket i fråga relevans eftersom hela sommaren har plågats av tankar inför mitt magisterprojekt: den stora produktionen under min utbildning. Det skall göras en dokumentärfilm, en familjär sådan, i sann mormoranda. Tidsmässigt ligger jag bra till i planeringen men det kan sluta hur som helst. Föga förvånad blir jag när jag mitt i manusskrivandet ramlar över något som visar sig redan vara gjort: docu-fantasia. Min idé har mött sin överman. Vad jag strävar efter att skapa har redan gjorts. Visst kan du känna igen dig i uppgivenheten? Guy Maddin har redan åstadkommit vad jag själv haft begäret att göra innan jag dör. Till en början är det en nedslående känsla. Liemannen kan lika gärna svänga förbi för ett drop in-besök. Det grämer en när avundsjukan blir alltför påtaglig, in-your-face. Som tur är övergår känslan till slut i en form av acceptans. Avundsjukan får ge vika för beundran.
My Winnipeg
Guy Maddin, du sållar dig till ännu en i raden av genier som begränsar såväl som du öppnar upp. Kan slå vad om att kanadensaren Guy upplevde det samma när han första gången såg Dziga Vertovs The Man with the Movie Camera, den bitterljuva avundsjukan. Likheterna är slående (andra jämförelser är mig övermäktig). Han slår in dörrar för stumfilmen att fortleva på 2000-talet - likaså för Super 8-tekniken. Hans avantgardistiska filmer berör mig bortom det normativa avläsningsfiltret, något som jag avundas honom att han får till. Handlings- och strukturmässigt följer oftast filmerna en ordning som mer kan ses som oordning, "mambo-jambo", kaos. Det spelas på andra strängar. En neurologisk infektion. Fantasi flätar in i verklighet som om fantasin inte hade någon annanstans att ta vägen. Det dokumentära blir till poesi och i tillägg blir svärtan till underlig humor. Skrubbsår på hjärtat.
Epilog
Jag vill röra mig obehindrat i samma korridorer, i de korridorer som Bergman skriver om i Laterna Magica och som Guy Maddin har funnit.
Detta ständiga sökande efter kreativa kickar. Kvantitet över kvalité tummas det inte en millimeter på här på bloggen, det har jag enhälligt beslutat för bloggens framtid. Därav min frikostighet på sistone (och hädanefter) vad tidigare gällde ytterst privata källor. Jag har varit sparsam med vad som influerar mig. Sådant som triggar igång tankeprocesser inför olika projekt. Det mesta ser aldrig ljuset men det driver något annat framåt och knuffar idéerna i rätt gängor.
Jag vägrar vara en torr jävel, aldrig mer en torr jävel.
# dir: guy maddin "the heart of the world" (2000)
Fenomen(alt): MUTO
Saker som inspirerar upplyste för några månader sedan sina läsare om MUTO. Som trogen besökare tackar jag herr Miderberg för det, och mycket annat. Den som söker finner inspiration i det mesta, men få saker får en att häpna. 00:45 in i fenomenet letade sig min tunga ut ur sin grotta för att dunsa i golvet. Duns. 7 minuter senare hade den fortfarande inte hämtat sig. Om det är någon gång du inte ska dåsa bort är det nu. En gång för alla: spärra upp ögonen och låt dig bli hänförd.
# blu "muto" (2008)
# blu "muto" (2008)
Monologdialog med John Lennon 1969
Monologdialog. Du har troligen, med reservation för mindre tvivel, upplevt en eller ett antal monologdialoger i ditt liv. Antalet upplevelser varierar beroende på hur frekvent du rört dig bland och konverserat med andra människor. Viktigast är främst med vem du konverserat. Begreppet beskriver en speciell företeelse. En företeelse som du kanske reflekterat över när den ägt rum, men som du aldrig konkret satt ord på. Låt oss officiellt göra det tillsammans: mynta ett uttryck. En monologdialog inträffar då du samtalar med en person, där du finner dig själv knappt få en syl i vädret. Inombords vrider du på dig. Du stampar takten till orden som slängs mot dig. Du stänger av och svävar iväg i en dagdröm trots att du gör ditt bästa för att fokusera på vad som sägs. Personen du talar med har uppenbart ingått en dialog med dig men håller på egen hand låda för fulla muggar - en grav överträdelse på samtalets oskrivna regler. Monologdialogen kan vara brutalt respektlös. Du utsätts ofrivilligt för en monolog som det inte går att värja sig emot. Ett socialt övertramp som, om det vill sig illa, skapar osämja eller än värre krig.
Den då 14-åriga Jerry Levitan fick istället erfara det motsatta då han smög in på John Lennons hotellrum i Toronto med en diktafon. Den ljuvliga känslan av en vällyckad monologdialog hörs - i form av den inspelning Jerry lyckades fånga - och ses - i form av fantastisk animering - nedan.
John Lennon vakar i stillhet över mig, min sambo (och mänskligheten). Han är inramad och uppspikad på en väl, synlig vägg i mitt hem. Han hänger på en krokig spik, lite okonventionellt på sned: working class hero. Jag vägrar räta på den.
I popkulturella kretsar (läs: ateistiska, icke-religiösa) kan man dra - inte alltför långsökta - växlar till att Lennonavbildningar ersatt ikonbilder på Jesus. Numera slängs han villigt upp på folkhemmens väggar. Han har blivit rumsren, ett enkelt sätt att få billiga trovärdighetspoäng för den ängslige. Men inte hänger han där ensam, trängs gör han med andra legendarer. Gallerix torde tjänat sig en hacka på den antikapitalistiska fredsförespråkaren, på samma sjabbiga sätt som Ché exploaterats till obscena proportioner. Tomrummet efter religionen måste fyllas i vår sekulariserade och stundom andefattiga vardag. Jesus ut, Lennon in. Detta är inget nytt; behovet vi har av att beundra, följa och vörda personer med ett starkt budskap. I kontrast frodas tendenser att "vi" kollektivt hyser alltför stor tilltro till individualiteten. Det frustrerar mig eftersom flockdjuret människan samtidigt törstar efter någon/något att styra oss i rätt riktning. En sak är dock säker: jag föredrar avhållsamhet till inköp hos storkedjorna.
Något som det heller inte råder några tvivel om är att I Met the Walrus får mig att tro på kreativitet som religion.
Budskapet är lika betydelsefullt nu som då, Lennons "profound whatever":
# dir: josh raskin "i met the walrus" (1969/2008)
Den då 14-åriga Jerry Levitan fick istället erfara det motsatta då han smög in på John Lennons hotellrum i Toronto med en diktafon. Den ljuvliga känslan av en vällyckad monologdialog hörs - i form av den inspelning Jerry lyckades fånga - och ses - i form av fantastisk animering - nedan.
John Lennon vakar i stillhet över mig, min sambo (och mänskligheten). Han är inramad och uppspikad på en väl, synlig vägg i mitt hem. Han hänger på en krokig spik, lite okonventionellt på sned: working class hero. Jag vägrar räta på den.
I popkulturella kretsar (läs: ateistiska, icke-religiösa) kan man dra - inte alltför långsökta - växlar till att Lennonavbildningar ersatt ikonbilder på Jesus. Numera slängs han villigt upp på folkhemmens väggar. Han har blivit rumsren, ett enkelt sätt att få billiga trovärdighetspoäng för den ängslige. Men inte hänger han där ensam, trängs gör han med andra legendarer. Gallerix torde tjänat sig en hacka på den antikapitalistiska fredsförespråkaren, på samma sjabbiga sätt som Ché exploaterats till obscena proportioner. Tomrummet efter religionen måste fyllas i vår sekulariserade och stundom andefattiga vardag. Jesus ut, Lennon in. Detta är inget nytt; behovet vi har av att beundra, följa och vörda personer med ett starkt budskap. I kontrast frodas tendenser att "vi" kollektivt hyser alltför stor tilltro till individualiteten. Det frustrerar mig eftersom flockdjuret människan samtidigt törstar efter någon/något att styra oss i rätt riktning. En sak är dock säker: jag föredrar avhållsamhet till inköp hos storkedjorna.
Något som det heller inte råder några tvivel om är att I Met the Walrus får mig att tro på kreativitet som religion.
Budskapet är lika betydelsefullt nu som då, Lennons "profound whatever":
# dir: josh raskin "i met the walrus" (1969/2008)
Odlar skägg krattar lönnlöv
Gång på gång slår det mig hur dåraktigt jag finner det vara att komponera låtlistor. Det blottlägger alltför mycket av ens identitet, man blir sårbar och en enkel måltavla för generaliserande. Credjunkie, P3-indi, emotorsk, copycat, finsmakare; jag är tamejfan allt på den trötta skalan. Jag är en dåre, en excentrisk dåre.
#100 till antalet. Några äldre toner, några samplade, några mer aktuella utan att för den delen kännas som överraskningar. Helt enkelt en kompilation bestående av mer eller mindre fulländade poplåtar. Född en sommarnatt i Oslo efter att den slutit sig kring mig, och kemiskt ljus från datorn dränkt mig.
Var natt har sitt tycke och smak. Det är som med människor; vad som gör det vackert är att man anar en själ och ett hjärta.
# lv beethoven "månskenssonaten"
# sigur ros "gobbledigook"
# sigur ros "glósóli"
# sigur ros "svefn-g-englar"
# fleet foxes "white winter hymnal"
# fleet foxes "quiet houses"
# fleet foxes "your protector"
# fleet foxes "ragged wood"
# fleet foxes "he doesnt know why"
# jens lekman "jag tyckte hon sa lönnlöv"
# jens lekman "a postcard to nina"
# jens lekman "pocketful of money"
# jens lekman "i saw her in the anti war demonstration"
# jens lekman "into eternity"
# jens lekman "someone to share my life with"
# jens lekman "happy birthday, dear friend lisa"
# jens lekman "how much you mean to me"
# laura marling "ghosts that broke my heart"
# ghost orchid "ana mir"
# håkan hellström "zigenarliv dreamin"
# håkan hellström "tro och tvivel"
# håkan hellström "försent för edelweiss"
# feist "mushaboom"
# feist "lonely lonely"
# ass "why astrid smiles"
# beck "everybodys gotta learn sometime"
# ed greene "fuck it"
# the dodos "winter"
# band of horses "no ones gonna love you"
# band of horses "detlef schrempf"
# band of horses "island on the coast"
# last shadow puppets "meeting place"
# lucky soul "lips are unhappy"
# go team! "grip like a vice"
# johnny flynn & the sussex "tickle me pink"
# library tapes "fragment VIII"
# arcade fire "antichrist television blues"
# beach boys "god only knows"
# beach boys "wouldnt it be nice"
# panda bear "ponytail"
# vapnet "håll ihop" (med jens lekman)
# vapnet "det rör inte hjärtat"
# vapnet "stockholm, sett snett uppifrån"
# vapnet "plötsligt händer det inte"
# vapnet "jag lät bara sanningen gå"
# erik enocksson "harsh and stubborn"
# erik enocksson "dark and shrewed"
# erik enocksson "the joy of dh lawrence"
# four tet "my angel rocks back and forth"
# beirut "nantes"
# john lennon "woman"
# john lennon "working class hero"
# jarvis cocker "running the world"
# devendra banhart "little yellow spider"
# devendra banhart "samba vexillographica"
# m.i.a "paper planes"
# broder daniel "happy people never fantasize"
# cody chesnutt "up in the treehouse"
# magic numbers "forever lost"
# studio "west side"
# new buffalo "cheer me up thank you"
# new buffalo "inside" (med jens lekman)
# noah and the whale "shape of my heart"
# postal service "such great heights"
# peter & the wolf "safe travels"
# familjen "det lilla livet"
# landon pigg "falling in love at a coffee shop"
# shout out louds "tonight i have to leave it"
# shout out louds "impossible"
# tta "neo violence"
# tta "first class riot"
# elo "mr blue sky"
# jon brion "phone call"
# camera obscura "lloyd, I'm ready to be heartbroken"
# lykke li "dance dance dance"
# lykke li "tonight"
# cat power "sea of love"
# theoretical girl "the hypocrite"
# loveninjas "keep your love"
# loveninjas "i wanna be like johnny c"
# acid house kings "do what you wanna do"
# acid house kings "this heart is a stone"
# polyphonic spree "light and day"
# polyphonic spree "hold me now"
# irene "stardust"
# pelle carlberg "i love you you imbecile"
# martha wainwright "bloody mother fuckin asshole"
# yo la tengo "mr tough"
# coldplay "lovers in japan"
# autisterna "himmelen"
# autisterna "aldrig bli mig själv"
# jefferson airplane "white rabbit"
# francoise hardy "tous les garçons et les filles"
# mos def "mathematics"
# mos def "love"
# mos def "ms fat booty"
# björk "ive seen it all"
# björk "all is full of love"
# björk "human behaviour"
# mc solaar "la belle et le bad boy"
Skäggen
Borstar av tyngda skuldror. Gullefjun samsas med leverfläckar för att hålla sig kvar. Flänger med benpiporna till armar. "Håll dig undan!", gormar jag. Står verkligen i för att upprätthålla någon typ av kontroll, det går fatalt åt helvete. Skägget är för lekfullt nu, det spretar åt alla håll och sägs ha fått fnatt. "Tydlig brist på strama tyglar under uppväxten", mumlar kjærsten min från soffan. Hon är klok. Hon har kontroll. Jag är ovan vid det här att låta ansiktshår helt ta över överläpp och haka. Måste ansa, frisera, vaxa - kanske låta ett proffs barbera? Fan, vad kan en sådan ta för taxa? "Slipa kniven mot skinnslamsan som dinglar längs din höft, här kommer en kund", utropar jag och sparkar in dörren som landar med en duns under näsan på den lokala barberaren.
Vargtimmen
Omslaget var så där kaliforniskt och drömskt som man kunde vänta sig. Jag drömde mig bort och har stannat där sedan dess. Jag var 8 år gammal, gick i andra klass och jag drogs lika mycket till färgerna på paletten som musiken förmedlade; mäktiga marinblå vågor som bestegs av bekymmerslöst solblekta och blonda saltvattenhår - som jag gjorde själva innebörden av den. Å som jag nynnade till Brian Wilsons falsettrika hymner. Jag gillar att jag lyckades klämma in barndomsidolerna bland alla yngre förmågor i listan. Att God only knows är ledmotivet till smått fantastiska polygamistdramat Big Love ger mig rysningar. Trots allt var min första eget inhandlade cd just Pet Sounds (1966) med Beach Boys. 1992 var året, samma år som jag fick upp öronen för Beatles efter att min fritidsledare, Krigge, dumpade hela sin vinylsamling i mitt knä. Jag var lyrisk och 8 år gammal (jag kunde inte med att blanda in Beatles i listan ovan, det tog emot för mycket).
Vargtimmen närmar sig.
#100 till antalet. Några äldre toner, några samplade, några mer aktuella utan att för den delen kännas som överraskningar. Helt enkelt en kompilation bestående av mer eller mindre fulländade poplåtar. Född en sommarnatt i Oslo efter att den slutit sig kring mig, och kemiskt ljus från datorn dränkt mig.
Var natt har sitt tycke och smak. Det är som med människor; vad som gör det vackert är att man anar en själ och ett hjärta.
# lv beethoven "månskenssonaten"
# sigur ros "gobbledigook"
# sigur ros "glósóli"
# sigur ros "svefn-g-englar"
# fleet foxes "white winter hymnal"
# fleet foxes "quiet houses"
# fleet foxes "your protector"
# fleet foxes "ragged wood"
# fleet foxes "he doesnt know why"
# jens lekman "jag tyckte hon sa lönnlöv"
# jens lekman "a postcard to nina"
# jens lekman "pocketful of money"
# jens lekman "i saw her in the anti war demonstration"
# jens lekman "into eternity"
# jens lekman "someone to share my life with"
# jens lekman "happy birthday, dear friend lisa"
# jens lekman "how much you mean to me"
# laura marling "ghosts that broke my heart"
# ghost orchid "ana mir"
# håkan hellström "zigenarliv dreamin"
# håkan hellström "tro och tvivel"
# håkan hellström "försent för edelweiss"
# feist "mushaboom"
# feist "lonely lonely"
# ass "why astrid smiles"
# beck "everybodys gotta learn sometime"
# ed greene "fuck it"
# the dodos "winter"
# band of horses "no ones gonna love you"
# band of horses "detlef schrempf"
# band of horses "island on the coast"
# last shadow puppets "meeting place"
# lucky soul "lips are unhappy"
# go team! "grip like a vice"
# johnny flynn & the sussex "tickle me pink"
# library tapes "fragment VIII"
# arcade fire "antichrist television blues"
# beach boys "god only knows"
# beach boys "wouldnt it be nice"
# panda bear "ponytail"
# vapnet "håll ihop" (med jens lekman)
# vapnet "det rör inte hjärtat"
# vapnet "stockholm, sett snett uppifrån"
# vapnet "plötsligt händer det inte"
# vapnet "jag lät bara sanningen gå"
# erik enocksson "harsh and stubborn"
# erik enocksson "dark and shrewed"
# erik enocksson "the joy of dh lawrence"
# four tet "my angel rocks back and forth"
# beirut "nantes"
# john lennon "woman"
# john lennon "working class hero"
# jarvis cocker "running the world"
# devendra banhart "little yellow spider"
# devendra banhart "samba vexillographica"
# m.i.a "paper planes"
# broder daniel "happy people never fantasize"
# cody chesnutt "up in the treehouse"
# magic numbers "forever lost"
# studio "west side"
# new buffalo "cheer me up thank you"
# new buffalo "inside" (med jens lekman)
# noah and the whale "shape of my heart"
# postal service "such great heights"
# peter & the wolf "safe travels"
# familjen "det lilla livet"
# landon pigg "falling in love at a coffee shop"
# shout out louds "tonight i have to leave it"
# shout out louds "impossible"
# tta "neo violence"
# tta "first class riot"
# elo "mr blue sky"
# jon brion "phone call"
# camera obscura "lloyd, I'm ready to be heartbroken"
# lykke li "dance dance dance"
# lykke li "tonight"
# cat power "sea of love"
# theoretical girl "the hypocrite"
# loveninjas "keep your love"
# loveninjas "i wanna be like johnny c"
# acid house kings "do what you wanna do"
# acid house kings "this heart is a stone"
# polyphonic spree "light and day"
# polyphonic spree "hold me now"
# irene "stardust"
# pelle carlberg "i love you you imbecile"
# martha wainwright "bloody mother fuckin asshole"
# yo la tengo "mr tough"
# coldplay "lovers in japan"
# autisterna "himmelen"
# autisterna "aldrig bli mig själv"
# jefferson airplane "white rabbit"
# francoise hardy "tous les garçons et les filles"
# mos def "mathematics"
# mos def "love"
# mos def "ms fat booty"
# björk "ive seen it all"
# björk "all is full of love"
# björk "human behaviour"
# mc solaar "la belle et le bad boy"
Skäggen
Borstar av tyngda skuldror. Gullefjun samsas med leverfläckar för att hålla sig kvar. Flänger med benpiporna till armar. "Håll dig undan!", gormar jag. Står verkligen i för att upprätthålla någon typ av kontroll, det går fatalt åt helvete. Skägget är för lekfullt nu, det spretar åt alla håll och sägs ha fått fnatt. "Tydlig brist på strama tyglar under uppväxten", mumlar kjærsten min från soffan. Hon är klok. Hon har kontroll. Jag är ovan vid det här att låta ansiktshår helt ta över överläpp och haka. Måste ansa, frisera, vaxa - kanske låta ett proffs barbera? Fan, vad kan en sådan ta för taxa? "Slipa kniven mot skinnslamsan som dinglar längs din höft, här kommer en kund", utropar jag och sparkar in dörren som landar med en duns under näsan på den lokala barberaren.
Vargtimmen
Omslaget var så där kaliforniskt och drömskt som man kunde vänta sig. Jag drömde mig bort och har stannat där sedan dess. Jag var 8 år gammal, gick i andra klass och jag drogs lika mycket till färgerna på paletten som musiken förmedlade; mäktiga marinblå vågor som bestegs av bekymmerslöst solblekta och blonda saltvattenhår - som jag gjorde själva innebörden av den. Å som jag nynnade till Brian Wilsons falsettrika hymner. Jag gillar att jag lyckades klämma in barndomsidolerna bland alla yngre förmågor i listan. Att God only knows är ledmotivet till smått fantastiska polygamistdramat Big Love ger mig rysningar. Trots allt var min första eget inhandlade cd just Pet Sounds (1966) med Beach Boys. 1992 var året, samma år som jag fick upp öronen för Beatles efter att min fritidsledare, Krigge, dumpade hela sin vinylsamling i mitt knä. Jag var lyrisk och 8 år gammal (jag kunde inte med att blanda in Beatles i listan ovan, det tog emot för mycket).
Vargtimmen närmar sig.
Musikaliskt # etc.
#: Regina Spektor "Consequence of Sounds"
#: Fibes, Oh Fibes! "Secret Diamond Deal"
Musikaliskt bakisinslag #
#: The Smiths "Heaven Knows I'm Miserable Know"
"Why do I give valuable time,
To people who don't care if I live or die?
Why do I smile,
At people who I'd much rather kick in the eye?
I was happy in the haze of a drunken hour,
But heaven knows I'm miserable now"
#: Håkan Hellström "Så länge du är med mig""Why do I give valuable time,
To people who don't care if I live or die?
Why do I smile,
At people who I'd much rather kick in the eye?
I was happy in the haze of a drunken hour,
But heaven knows I'm miserable now"
"Det gör inte ont,
så länge Du är med mig"
#: Teitur "Josephine"
"You say you're alright, but Josie it's time
You gotta get your feet on the ground
But she says: "No, don't you see we have wings?
It's the funniest thing, it's just that no one knows."
No one knows, sweet Josephine..."
"You say you're alright, but Josie it's time
You gotta get your feet on the ground
But she says: "No, don't you see we have wings?
It's the funniest thing, it's just that no one knows."
No one knows, sweet Josephine..."
#: Håkan Hellström "Bara Dårar Rusar In"
"Universum är ett monster, men det har sparat dig och mig
och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre
ibland är en dröm det finaste man har"
Det blev till en liten berättelse. Jag tycker att den talar för sig själv. Vackert. En liten damm ser livet i ögonvrån.
"Universum är ett monster, men det har sparat dig och mig
och jag gör vad som helst för att få ditt liv att verka bättre
ibland är en dröm det finaste man har"
Det blev till en liten berättelse. Jag tycker att den talar för sig själv. Vackert. En liten damm ser livet i ögonvrån.
Musikaliskt löningsinslag #
Kliv upp på scenen, var inte ängslig. Djupa andetag och strålkastaren älskar dig. Bra.
Veckans soundtrack består av plinkande på synth - i spåren av vår utställning.
#: Kraftwerk "The Man-Machine"
Veckans soundtrack består av plinkande på synth - i spåren av vår utställning.
#: Kraftwerk "The Man-Machine"
Musikaliskt fredagsinslag #
Fredag! Fredag! Jag åker hem till Göteborg över helgen.
#: Salem Al Fakir "Dream Girl"#: Fibes, Oh Fibes! "Nothing's Gonna Be"
Musikaliskt #
Kände mig manad att slänga in två låtar med anknytning till "Farvälfärd" - två passande låtar...
#: Peps Person "För Livet""Jag spelar för livet, jag vet inget annat,
som ger både mening och dagligt bröd."
#: Zero 7 "In the Waiting Line"
"Do you believe, In what you see
Motionless wheel, Nothing is real
Wasting my time, In the waiting line
Do you believe in, What you see"
Musikaliskt inslag #01
En bloggtradition är inte att klä granen, utan att droppa Dagens Låt. Eftersom jag inte är en sämre idiot än alla andra (Virtanen & Co) - faller jag för grupptrycket och följer massorna, lika strömlinjeformat härligt varje gång. Jag är inte bitter, verkligen inte bitter. Jag väljer istället att uppmärksamma min "förkärlek" för just tillrättavisanden i ledet och håll dig i skinnet grabben- metoder. Emellanåt behövs en rejäl, självrannsakande ”Läxa upp mig-kväll”. Förnekelsefasen av mainstreamlevernet är - trots det - ständigt närvarande... Mystiskt.
Min version av det hela kommer dock inte att inrikta sig på just Dagens. Det känns något förlegat även om det egentligen borde passa detta sunkiga vattenhål. Vad som istället kommer att hända är att jag släpper en singel, eller dylikt av musikalisk art, lite på måfå - när jag känner att det är befogat. På detta listiga och kufiska tillvägagångssätt tillkännager jag gradvis mina musikaliska influenser...
Min version av det hela kommer dock inte att inrikta sig på just Dagens. Det känns något förlegat även om det egentligen borde passa detta sunkiga vattenhål. Vad som istället kommer att hända är att jag släpper en singel, eller dylikt av musikalisk art, lite på måfå - när jag känner att det är befogat. På detta listiga och kufiska tillvägagångssätt tillkännager jag gradvis mina musikaliska influenser...
#01: Håkan Hellström "Båda Sidor"
"Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner."
"Har sett allt från båda sidor nu,
från in och ut och ändå ser jag nu bara illusioner."