Low budget low

Saker och ting börjar röra sig. http://conscience.blogg.se (föredetta http://process.blogg.se) Skrämmande likt kulspruteordspottande-Eye n' I; hemska, förfärliga tanke. Eye n' I har aldrig fått det erkännandet han aldrig förtjänade - holy moly, man blirpolaroid01 klarsynt nattetid. Om någon skall nämnas i samma andetag som kulsprutan så är det undertecknad själv, för konkreta och insiktsfulla idéer har börjat komma att dominera tankeverksamheten igen. Prisa kreativa snöbollseffekter. Det enda som behövdes var ett vettigt projekt i skolan! Filmprojekt! Vad jag syftar på är den sortens kreativitet som är givande mer än att jag känner tillfredsställelse i mitt inre - bring out the big guns, hit me hard. Come on. Jag står emot släggor och pansarskott för tillfället. Överdrifternas slagskämpe.

"Processen" kommer i projektet främst att fungera som vår produktionsdagbok, men för att underhålla massorna ger vi Er även en version av "Processen" som fungerar som utlämnande, kreativ och terapeutisk ventil. Vad händer under arbetets gång? Intriger, problem, tankegångar, manusbearbetning, skådespelarrykten -  skåpmat för en veteran i gemet, men potentialen till att bli fruktansvärt intressant är lagom stor.

Vad filmen handlar om? Läs "Processen"...


Everything is layers, isn?t it? 2007-02-23

Believe the Hype

En ny blogg. Oerhört spännande.

Lansering av det senaste projektet sker under de närmsta dagarna. Believe the Hype! 2007-02-15

Ernst:ar på 79kvm

Alltjämt inga reaktioner. Jag rewindar det ickelinjära tidsförloppet och handplockar ett segment, loosely based on reality, taget dagarna efter hemkomsten från Kenya - gratisreklam för "kompanjonerna" på More Africa här. Med ett fast, nitiskt nyp mellan tummen respektive pekfingret, grabbar jag tag i och drar mig till minnes vad som hände för några veckor sedan. Vissa minnen behöver tändvätska, inte detta.

Allt var dukat och upplagt för flytt ifrån Vattentornets "jag har 5 meter i takhöjd"-lya, till något mer centrala sekelskiftespalatset på 79 kvadratmeter. Chocken av att komma hem till minusgrader från en på många sätt fascinerande Afrika-resa, hade knappt lagt sig när jag stod där i dörröppningen till mitt nya hem. Vårt gemensamma hem. Ett nytt kapitel, FAN, en helt NY bok med tomma blad blev påbörjad i den stunden. Jag känner mig lugn nu. Det som händer är att jag varken hoppar fram, ELLER tillbaka i handlingen. Jag bara är här, varken då eller nu. Lägenheten började som ett "ruckel" med potential - lite mer än halva den potentialen har infriats efter intensiva renoveringsdagar. Realistiskt 15% kvar att göra - ungefär 35-40% orealistiska projekt kvar att förverkliga. Inredning, en drog nästan lika beroendeframkallande som kärlek.

Under kategorin "05 79kvm samboliv" är det tänkt att inredning och samboliv ska husera, sida vid sida. Jag ser det som ett experiment där jag kombinerar två av mina större passioner - kan 1+1 bli bättre än en sammansmält 2:a i detta fallet? "Smarta grepp, estetiska val och praktiska lösningar" är något som Sköna Hem praktiserar (tacksam för givmilda tidningar, läs gamla nummer gratis). Jag slänger mig med det uttrycket även när det kommer till min sammansmälta duo.



Alla hjärtans dag. Jag har ett hjärta. Jag har kärlek. Jag tar inget för givet.

Jag ger dig den här låten.
#: The Turtles "So Happy Together"


Se utan att köpa. Koppen är tom, påfyllning inget alternativ, diska den. 2007-02-14

Funktionsduglig

Snurr på livssnurran, snudd på vimmelkantig men trots allt funktionsduglig. Kasta yxor mot mig, round n' round we go, jag är oförmögen att ducka och väja. Fasttejpad, dubbelhäftande specialtejp inköpt i liten tysk/kölnisk boutique (går det ihop?) håller mig i schack - inget vidare motstånd från min sida. Livets dominatrixroll är frukten av min anställning. Underkastelse är min melodi. Inte högsta formbetyg med andra ord, trots det lutar tankegångarna åt febril verksamhet. Den röda tråden stavas k-r-e-a-t-i-v-i-t-e-t, kärlek och Köln.


Fuck La Terre! 2007-02-08

Blott ett minne/Dödsdans en övergående fas

Tiden i livets kliniska väntrum blev längre än vad jag förfarade. Jag är pånyttfödd, men inte en enda krake har verkat lägga märke till min bortgång. Inte en enda dök upp på min begravning. Inte en enda frågade om jag fortfarande var vid liv eller existerade.

Jag är inte besviken. Jag är förstående. Jag är passiv.

Bakgrunden till inläggets inledning är att med facit i hand hade jag lika gärna kunnat vara död. 2:a januari 2007 var senast jag lämnade livstecken. Sedan dess har bloggen varit negligerad, den har stått stilla, "nedlagd" - som om jag varit död. Tanken är inte helt ologisk. Kenya, farliga djur, hög kriminalitet, flygkrasch, vinterdepression, flyttångest, stupad i någon helvetes nakenchock - "man down! man down!". Bryr sig någon om dessa omständigheter, dessa möjligheter som hade kunnat orsaka min tidiga bortgång?

Så lät det förr, tidigt 2007:
"22-åring omkommen utan att omvärlden spekulerar i varför"
Ny rubrik, aktuell nu, nu som då blir då:
"22-åring åter vid liv, omvärlden rycker på axlarna"

dödsdansen01patriarkat01


Kärlekshat, bitterhet, mänsklig svaghet. Sverige, detta jävla näste. 2007-02-05