Hör ekot skalla, årets fluga jag påkalla

Fyrtioårscykler de komma och gå, '68 och '08 verkar dock bestå. Bra musik är bra musik, till åren kommen den stå pall för all kritik. I backspegeln jag blicka bak, känner Beethovens fylliga eftersmak. Han torde varit en savant, utöver en extraordinär "musikant". Oh, så pikant. Robin Pecknolds stämma får inkarnera, en anda om att vår samtid humanisera. Historiska händelser har ägt rum, som att Obama avlöste en dum. "Vem, sa du?"


1. fleet foxes "fleet foxes" - Folkedeliskt. Det givna valet som årets skivsläpp. Albumet talar egentligen för sig själv. Crosby, Stills & Nash har nämnts (läs: överexploaterats), och visst mäktar Fleet Foxes med den jämförelsen. Dynamiskt. Min generations svar på och progression av 60-talets folk-, psykedelia- och hippierörelse. En kvintett är central. Lillebror till Band of Horses, men bättre och med en annan mognad. Det säger inte lite om skäggets längd.
Jag kan aldrig förlåta dig - du gapande hål i plånboken - då jag gick miste om deras två spelningar (som praktiskt taget ägde rum på min egen bakgård: Way Out West och Øya) i somras. Aldrig.
2. the tallest man on earth "shallow grave" - Årets mest gedigna, svenska album i mitt tycke. Man med flinkt gitarrspel. Kristian Matsson bemästrar ett beprövat grepp. Lättnad. Det måste kännas befriande för Sveriges alla trötta trubadurer att TTMOE ger de den avlastning som de förtjänar.
3. bon iver "for emma forever ago" - Skonsamt för själen, som ekologisk honung för onda halsar. Bon Iver är för den falsettsjungande ensamvargen i skogen, vad Jens Lekman förra året var för förortsugglande barritoner. En produkt av naturen. Äkta honung.
4. glasvegas "glasvegas" - Skotska rötter cementerade i arbetarklassens svärta. En smärtfylld pipa med charmant brytning. Kontentan: Glasvegas lever dessbättre upp till den kolossala hypen. Stundtals gör band det.
5. the last shadow puppets "the age of the understatement" - Det var lite av ett dött lopp mellan Vampire Weekend, Håkan och TLSP. Om dagsformen hade fått avgöra hade det blivit preppypop á la Columbia University. Om det hade varit varmt och soligt ute hade "Tro och Tvivel" kammat hem en landsseger. Vintern är däremot de facto här med kärv kyla och idel mörker. Brittisk eskapism nitar vem som helst med sina stråkar och fina pojkvaskerlyrik. Mörbultad. Två slynglar uppväxta i ruffa arbetarhem i England som hyttar med nävarna, kontra en blödig pacifist från Samskolan resp. akademikerpöjken Ezra och hans Ivy League-posse; grattis Alex och Miles ni dängde till mitt omdöme på upploppet.

6. vampire weekend "vampire weekend"
7. håkan hellström "försent för edelweiss"
8. amadou & mariam "welcome to mali"
9. lykke li "youth novels"
10. coldplay "viva la vida"
11. sigur ros "með suð í eyrum við spilum endalaust"
12. max richter "24 postcards in full color"
13. scarlett johansson "anywhere i lay my head"
14. kanye west "808's & heartbreak"
15. laura marling "alas i cannot swim"
16. tape "luminarium"
17. santogold "santogold"
18. bowerbirds "hymns for a dark horse"
19. mgmt "oracular spectacular"
20. phosphorescent "pride"
21. vapnet "döda fallet"
22. sin fang bous "clangour"
23. why? "alopecia"
24. she & him "volume one"
25. ass "my get up and go just got up and went"
26. iris waves "iris waves ep"
27. goldfrapp "seventh tree"
28. ane brun "changing of the seasons"
29. the killers "day and age"
30. grouper "dragging a dead deer up a hill"

Edit: Bland de som tilltänktes men som valdes bort (sk bubblare) kan nämnas: Britney Spears (!), Flight of the Conchords, Kleerup, Eldkvarn, Beach House, Hello Saferide, David Sandström, Kings of Leon, Those Dancing Days. Kiss me now, I know you'd fool me again. Dessvärre blev flera tunga album, som det lyssnats mycket på i år, diskvalificerade och därmed utelämnande från listan pga releasedatum 2007 el. tidigare. Ex: Yeasayer, Robyn, Múm etc. Jag ser dock att dessa artister finns med på diverse andra årslistor. Fy. (Jens Lekman är annars, i år igen, den som fått mest speltid.)

# henrik pekkari "årsbästalista 2008" (081206)

Vintertid skördas det som flitigast


# björk "undo" (2001)
# bon iver "lump sum" (2008)
# bon iver "re: stacks"
(2008)
# sin fang bous "catch the light"
(2008)
# kings of leon/lykke li vs. rodeo "knocked up"
(2008)
# fleet foxes "meadowlarks"
(2008)
# fleet foxes "isles"
(2008)
# serge gainsbourg/brigitte bardot "bonnie and clyde" (1967)
# phosphorescent "a picture of our torn up praise"
(2008)
# phosphorescent "pride"
(2008)
# glasvegas "daddy's gone"
(2008)
# devendra banhart "hey mama wolf" (2005)
# divide & kreate "silent love"
(2008)
# vampire weekend "a-punk"
(2008)
# vampire weekend "the kids don't stand a chance"
(2008)
# tallest man on earth "the gardener"
(2008)
# yeasayer "wait for the summer"
(2007)
# yeasayer "no need to worry"
(2007)
# eldkvarn "hunger hotell"
(2008)
# santogold "say aha"
(2008)

Hela förbannade helvetet

Håll om mig, jag fryser så förfärligt. Visst är det kallt om dagen? Jag orkar inte med tillgjordheten längre. Det har jag aldrig gjort. Självutplåning. Bedrövliga pretentioner. Ge mig en klapp på axeln och jag bär dig upp för branten. Ska det vara så svårt? Fäll ned toalettringen efter dig.

Skölj din strupe ordentligt. Måste rengöra. Luta huvudet bakåt. Känner du hur halsen stramar? Blotta den lugnt och metodiskt för mig. Beskåda takets patina. Gurgla spriten. Försök svälja. Din hals stirrar så fasligt erotiskt på mig. Jag hugger efter den. Tafatt. Fumlande av kåthet. Det är nyttigt för din moral att få uppleva huggtändernas lustar, förutsatt att du tar ditt förnuft tillfånga när allt är överstökat. Lägg dig raklång på köksbordet och jag ska kavla ut degen till mage som du har. Det blir bullar till middag. Till frukost. Måndag hela veckan. Tvätta buken människa. Dränk den unkna lukten med billig cologne. Kanelbullar. Se så, skynda på nu. Vi har inte mycket att förlora på det här.
Du med din praktfulla flärd och jag med min känslosamma sida. När allt kommer omkring har vi det ganska trevligt tillsammans.

Det är vad som händer när fingrarna får lov att smeka tangenterna samtidigt som Scener Ur Ett Äktenskap står på. Jag tycker vi sätter oss i trapphuset och skrålar bort eftermiddagen istället.


# phosphorescent "little pt I & II" (2008)

Ladan är aldrig långt borta


# fleet foxes "white winter hymnal" (2008)

# fleet foxes "he doesn't know why" (2008)

I sin lilla sjömanskostym


# vita lögner (2000)

The Tallest Man on Earth

The Tallest Man on Earth levererar rå och bluesinspirerad folkmusik, amerikanska toner som bottnar i en dalmas musiksjäl. Kristian Mattsson, hatten av. För mig och många andra har Shallow Grave seglat upp och blivit något utav årets skivsläpp.

Ackompanjerad av höstens intåg, snålblåst och värmelampor på uteterassen, var förra veckans spelning på
Republik kvällens behållning.


# the tallest man on earth "i won't be found" (2008)

The Fool on the Hill

Blockflöjt. Effekten blir lite det samma som när Jens Lekman plinkar på sin ukelele: penetrerande och kusligt vackert. I min kommande dokumentärfilm strävar jag efter att plinka på samma genomträngande vis. Fan, att jag inte är mindre ambitiös.


# beatles "the fool on the hill" (1967)

Cool britannia: ånyo

De brittiska öarnas inflytande på den västerländska populärkulturen har, i efterkrigstid, varit konsekvent och stått pall för det mesta. Kräkreflexen sätter in. Den gör fort det när jag känner att jag skriver ned banala självklarheter.
- Varför inte bara ta bort första meningen? Börja om på nytt med en annan, ny vinkel?
Jag kniper igen munnen. Läpparna vibrerar. Jag lyckas dämpa uppstötningarna. Mitt superego Hank förtrycker åter ned id i mitt innandöme. Hanks coolhetsfaktor skiftar lika ofta som brittvädret växlar regnskurar med solsken. Något som består är dock Hanks nitiska och benhårda moral. Hank står pall. Tack vare "das Über-Ich" har jag sluppit antidepressiva och lugnande. Men i längden lider jag också av det.
Slutsats: Hank trotsar den mer instinktiva id och rättfärdigar ett kvarhållande av den första meningen. Suck.

Cool britannia: ånyo. En tredje runda beställd, någon? Föregångaren till termen - Swinging London - besitter förvisso mer auktoritet (Lennon/McCartney, Jagger/Richards) än 90-talets version, men till och med den kokaindränkta dimman tycks ha börjat lätta och således mogna. Om bröderna Callagher har följt samma utveckling får jag låta vara osagt. Kan det vara så att vi inom kort närmar oss ännu en epok med britterna i högsätet? Det var ändå dryga decenniet sedan sist. I ärlighetens namn har jag det överhuvudtaget inte på känn. Inte för tillfället i alla fall, trots att jag tillsynes verkar bygga upp något som kunde tänkas leda till ett sådant konstaterande. Id retas, vill så mycket, är så vek. Lugna dig min kära, irrationella vildhjärna-- först får vi tillåta
the swedes att samsas med grange (skäggrock; Seattle; Sub Pop), som till viss del avlöste Ed Banger; som i sin tur aldrig har lyckats ersätta the-banden. Där upphör mitt förstånd att fungera och kräkreflexen gör sig påmind.

Med pompa och ståt, ja för fan: fram med cymbalen. Jag känner för att vara högljudd! Jag går loss på pukor, hamrar besinningslöst. Stålvispen smattrar mot hi-haten. Lirar luftgitarr. Pinaler flyger kors och tvärs. Det förs ett jävla liv. Jag är en rockgud! En jävel till rockgud!
Det som i själva verket pågår är en flykt från det solitära. Mitt försök att överrösta sorgen jag förnimmer av att hyckla fram ett sologig, är ett tafatt försök. Vissa ting är roligare i par. Vad jag behöver är en sparringpartner, en kreativ motkraft, en som tar mig med in i mörka gränder bara för att vi ska kunna skina lite extra. Duo, jag har alltid fascinerats av ordets innebörd. Alex Turner och Miles Kane bildar sidoprojektet The Last Shadow Puppets. Dem verkar fatta vad det går ut på - precis som John och Paul, Mick och Keith: "it takes two to tango". Turner har kallats Englands främsta samtidsskildrare och inte helt oförtjänt blev Turner - blott 19 år - krönt Coolest Man On The Planet av NME. Bleka, taniga britter iklädda stuprörsjeans, mod-ish kalufs och beväpnade med en tillbakalutad kaxighet brukar belönas med sådana utnämningar.
Musiken? Tänk brittiska duokonstellationer à la 60-talet. Släng in en tolvmannaorkester och det eskapistiska klockar in för tjänstgöring.


# last shadow puppets "meeting place" (2008)

# rolling stones "sympathy for the devil" (1968, dir: j-l godard)

# beatles "hey bulldog" (1968)

# beatles "session in abbey road's studio 2" (1968)