Sweden, chill the fuck out
"... and then show me how to do it."
Göteborg: förlossning; Östra sjukhuset '84, barndomsminnen; Hisingen, dagis, Jenka, Parkhurst och Ultra Leaf - ett vacuum, tonårsfadäser; Toleredsskolan, fotboll, Sort Guld - ett töcken. Sitter i ett kvavt vardagsrum hemma hos vänner. Barndomsvänner blir vuxna. Blicken sneglar motvilligt ut över ett Avenyn där vilsna människor berusat vinglar fram på gatstenarna. Soluppgång. De skanderar att det här kanske är sommarens sista natt.
"Yeah, well, maybe not."
# dir: justin kerrigan "human traffic" (1999)
Göteborg: förlossning; Östra sjukhuset '84, barndomsminnen; Hisingen, dagis, Jenka, Parkhurst och Ultra Leaf - ett vacuum, tonårsfadäser; Toleredsskolan, fotboll, Sort Guld - ett töcken. Sitter i ett kvavt vardagsrum hemma hos vänner. Barndomsvänner blir vuxna. Blicken sneglar motvilligt ut över ett Avenyn där vilsna människor berusat vinglar fram på gatstenarna. Soluppgång. De skanderar att det här kanske är sommarens sista natt.
"Yeah, well, maybe not."
# dir: justin kerrigan "human traffic" (1999)
Cool britannia: ånyo
De brittiska öarnas inflytande på den västerländska populärkulturen har, i efterkrigstid, varit konsekvent och stått pall för det mesta. Kräkreflexen sätter in. Den gör fort det när jag känner att jag skriver ned banala självklarheter.
- Varför inte bara ta bort första meningen? Börja om på nytt med en annan, ny vinkel?
Jag kniper igen munnen. Läpparna vibrerar. Jag lyckas dämpa uppstötningarna. Mitt superego Hank förtrycker åter ned id i mitt innandöme. Hanks coolhetsfaktor skiftar lika ofta som brittvädret växlar regnskurar med solsken. Något som består är dock Hanks nitiska och benhårda moral. Hank står pall. Tack vare "das Über-Ich" har jag sluppit antidepressiva och lugnande. Men i längden lider jag också av det.
Slutsats: Hank trotsar den mer instinktiva id och rättfärdigar ett kvarhållande av den första meningen. Suck.
Cool britannia: ånyo. En tredje runda beställd, någon? Föregångaren till termen - Swinging London - besitter förvisso mer auktoritet (Lennon/McCartney, Jagger/Richards) än 90-talets version, men till och med den kokaindränkta dimman tycks ha börjat lätta och således mogna. Om bröderna Callagher har följt samma utveckling får jag låta vara osagt. Kan det vara så att vi inom kort närmar oss ännu en epok med britterna i högsätet? Det var ändå dryga decenniet sedan sist. I ärlighetens namn har jag det överhuvudtaget inte på känn. Inte för tillfället i alla fall, trots att jag tillsynes verkar bygga upp något som kunde tänkas leda till ett sådant konstaterande. Id retas, vill så mycket, är så vek. Lugna dig min kära, irrationella vildhjärna-- först får vi tillåta the swedes att samsas med grange (skäggrock; Seattle; Sub Pop), som till viss del avlöste Ed Banger; som i sin tur aldrig har lyckats ersätta the-banden. Där upphör mitt förstånd att fungera och kräkreflexen gör sig påmind.
Med pompa och ståt, ja för fan: fram med cymbalen. Jag känner för att vara högljudd! Jag går loss på pukor, hamrar besinningslöst. Stålvispen smattrar mot hi-haten. Lirar luftgitarr. Pinaler flyger kors och tvärs. Det förs ett jävla liv. Jag är en rockgud! En jävel till rockgud!
Det som i själva verket pågår är en flykt från det solitära. Mitt försök att överrösta sorgen jag förnimmer av att hyckla fram ett sologig, är ett tafatt försök. Vissa ting är roligare i par. Vad jag behöver är en sparringpartner, en kreativ motkraft, en som tar mig med in i mörka gränder bara för att vi ska kunna skina lite extra. Duo, jag har alltid fascinerats av ordets innebörd. Alex Turner och Miles Kane bildar sidoprojektet The Last Shadow Puppets. Dem verkar fatta vad det går ut på - precis som John och Paul, Mick och Keith: "it takes two to tango". Turner har kallats Englands främsta samtidsskildrare och inte helt oförtjänt blev Turner - blott 19 år - krönt Coolest Man On The Planet av NME. Bleka, taniga britter iklädda stuprörsjeans, mod-ish kalufs och beväpnade med en tillbakalutad kaxighet brukar belönas med sådana utnämningar.
Musiken? Tänk brittiska duokonstellationer à la 60-talet. Släng in en tolvmannaorkester och det eskapistiska klockar in för tjänstgöring.
# last shadow puppets "meeting place" (2008)
# rolling stones "sympathy for the devil" (1968, dir: j-l godard)
# beatles "hey bulldog" (1968)
# beatles "session in abbey road's studio 2" (1968)
- Varför inte bara ta bort första meningen? Börja om på nytt med en annan, ny vinkel?
Jag kniper igen munnen. Läpparna vibrerar. Jag lyckas dämpa uppstötningarna. Mitt superego Hank förtrycker åter ned id i mitt innandöme. Hanks coolhetsfaktor skiftar lika ofta som brittvädret växlar regnskurar med solsken. Något som består är dock Hanks nitiska och benhårda moral. Hank står pall. Tack vare "das Über-Ich" har jag sluppit antidepressiva och lugnande. Men i längden lider jag också av det.
Slutsats: Hank trotsar den mer instinktiva id och rättfärdigar ett kvarhållande av den första meningen. Suck.
Cool britannia: ånyo. En tredje runda beställd, någon? Föregångaren till termen - Swinging London - besitter förvisso mer auktoritet (Lennon/McCartney, Jagger/Richards) än 90-talets version, men till och med den kokaindränkta dimman tycks ha börjat lätta och således mogna. Om bröderna Callagher har följt samma utveckling får jag låta vara osagt. Kan det vara så att vi inom kort närmar oss ännu en epok med britterna i högsätet? Det var ändå dryga decenniet sedan sist. I ärlighetens namn har jag det överhuvudtaget inte på känn. Inte för tillfället i alla fall, trots att jag tillsynes verkar bygga upp något som kunde tänkas leda till ett sådant konstaterande. Id retas, vill så mycket, är så vek. Lugna dig min kära, irrationella vildhjärna-- först får vi tillåta the swedes att samsas med grange (skäggrock; Seattle; Sub Pop), som till viss del avlöste Ed Banger; som i sin tur aldrig har lyckats ersätta the-banden. Där upphör mitt förstånd att fungera och kräkreflexen gör sig påmind.
Med pompa och ståt, ja för fan: fram med cymbalen. Jag känner för att vara högljudd! Jag går loss på pukor, hamrar besinningslöst. Stålvispen smattrar mot hi-haten. Lirar luftgitarr. Pinaler flyger kors och tvärs. Det förs ett jävla liv. Jag är en rockgud! En jävel till rockgud!
Det som i själva verket pågår är en flykt från det solitära. Mitt försök att överrösta sorgen jag förnimmer av att hyckla fram ett sologig, är ett tafatt försök. Vissa ting är roligare i par. Vad jag behöver är en sparringpartner, en kreativ motkraft, en som tar mig med in i mörka gränder bara för att vi ska kunna skina lite extra. Duo, jag har alltid fascinerats av ordets innebörd. Alex Turner och Miles Kane bildar sidoprojektet The Last Shadow Puppets. Dem verkar fatta vad det går ut på - precis som John och Paul, Mick och Keith: "it takes two to tango". Turner har kallats Englands främsta samtidsskildrare och inte helt oförtjänt blev Turner - blott 19 år - krönt Coolest Man On The Planet av NME. Bleka, taniga britter iklädda stuprörsjeans, mod-ish kalufs och beväpnade med en tillbakalutad kaxighet brukar belönas med sådana utnämningar.
Musiken? Tänk brittiska duokonstellationer à la 60-talet. Släng in en tolvmannaorkester och det eskapistiska klockar in för tjänstgöring.
# last shadow puppets "meeting place" (2008)
# rolling stones "sympathy for the devil" (1968, dir: j-l godard)
# beatles "hey bulldog" (1968)
# beatles "session in abbey road's studio 2" (1968)
Fenomen(alt): MUTO
Saker som inspirerar upplyste för några månader sedan sina läsare om MUTO. Som trogen besökare tackar jag herr Miderberg för det, och mycket annat. Den som söker finner inspiration i det mesta, men få saker får en att häpna. 00:45 in i fenomenet letade sig min tunga ut ur sin grotta för att dunsa i golvet. Duns. 7 minuter senare hade den fortfarande inte hämtat sig. Om det är någon gång du inte ska dåsa bort är det nu. En gång för alla: spärra upp ögonen och låt dig bli hänförd.
# blu "muto" (2008)
# blu "muto" (2008)
Monologdialog med John Lennon 1969
Monologdialog. Du har troligen, med reservation för mindre tvivel, upplevt en eller ett antal monologdialoger i ditt liv. Antalet upplevelser varierar beroende på hur frekvent du rört dig bland och konverserat med andra människor. Viktigast är främst med vem du konverserat. Begreppet beskriver en speciell företeelse. En företeelse som du kanske reflekterat över när den ägt rum, men som du aldrig konkret satt ord på. Låt oss officiellt göra det tillsammans: mynta ett uttryck. En monologdialog inträffar då du samtalar med en person, där du finner dig själv knappt få en syl i vädret. Inombords vrider du på dig. Du stampar takten till orden som slängs mot dig. Du stänger av och svävar iväg i en dagdröm trots att du gör ditt bästa för att fokusera på vad som sägs. Personen du talar med har uppenbart ingått en dialog med dig men håller på egen hand låda för fulla muggar - en grav överträdelse på samtalets oskrivna regler. Monologdialogen kan vara brutalt respektlös. Du utsätts ofrivilligt för en monolog som det inte går att värja sig emot. Ett socialt övertramp som, om det vill sig illa, skapar osämja eller än värre krig.
Den då 14-åriga Jerry Levitan fick istället erfara det motsatta då han smög in på John Lennons hotellrum i Toronto med en diktafon. Den ljuvliga känslan av en vällyckad monologdialog hörs - i form av den inspelning Jerry lyckades fånga - och ses - i form av fantastisk animering - nedan.
John Lennon vakar i stillhet över mig, min sambo (och mänskligheten). Han är inramad och uppspikad på en väl, synlig vägg i mitt hem. Han hänger på en krokig spik, lite okonventionellt på sned: working class hero. Jag vägrar räta på den.
I popkulturella kretsar (läs: ateistiska, icke-religiösa) kan man dra - inte alltför långsökta - växlar till att Lennonavbildningar ersatt ikonbilder på Jesus. Numera slängs han villigt upp på folkhemmens väggar. Han har blivit rumsren, ett enkelt sätt att få billiga trovärdighetspoäng för den ängslige. Men inte hänger han där ensam, trängs gör han med andra legendarer. Gallerix torde tjänat sig en hacka på den antikapitalistiska fredsförespråkaren, på samma sjabbiga sätt som Ché exploaterats till obscena proportioner. Tomrummet efter religionen måste fyllas i vår sekulariserade och stundom andefattiga vardag. Jesus ut, Lennon in. Detta är inget nytt; behovet vi har av att beundra, följa och vörda personer med ett starkt budskap. I kontrast frodas tendenser att "vi" kollektivt hyser alltför stor tilltro till individualiteten. Det frustrerar mig eftersom flockdjuret människan samtidigt törstar efter någon/något att styra oss i rätt riktning. En sak är dock säker: jag föredrar avhållsamhet till inköp hos storkedjorna.
Något som det heller inte råder några tvivel om är att I Met the Walrus får mig att tro på kreativitet som religion.
Budskapet är lika betydelsefullt nu som då, Lennons "profound whatever":
# dir: josh raskin "i met the walrus" (1969/2008)
Den då 14-åriga Jerry Levitan fick istället erfara det motsatta då han smög in på John Lennons hotellrum i Toronto med en diktafon. Den ljuvliga känslan av en vällyckad monologdialog hörs - i form av den inspelning Jerry lyckades fånga - och ses - i form av fantastisk animering - nedan.
John Lennon vakar i stillhet över mig, min sambo (och mänskligheten). Han är inramad och uppspikad på en väl, synlig vägg i mitt hem. Han hänger på en krokig spik, lite okonventionellt på sned: working class hero. Jag vägrar räta på den.
I popkulturella kretsar (läs: ateistiska, icke-religiösa) kan man dra - inte alltför långsökta - växlar till att Lennonavbildningar ersatt ikonbilder på Jesus. Numera slängs han villigt upp på folkhemmens väggar. Han har blivit rumsren, ett enkelt sätt att få billiga trovärdighetspoäng för den ängslige. Men inte hänger han där ensam, trängs gör han med andra legendarer. Gallerix torde tjänat sig en hacka på den antikapitalistiska fredsförespråkaren, på samma sjabbiga sätt som Ché exploaterats till obscena proportioner. Tomrummet efter religionen måste fyllas i vår sekulariserade och stundom andefattiga vardag. Jesus ut, Lennon in. Detta är inget nytt; behovet vi har av att beundra, följa och vörda personer med ett starkt budskap. I kontrast frodas tendenser att "vi" kollektivt hyser alltför stor tilltro till individualiteten. Det frustrerar mig eftersom flockdjuret människan samtidigt törstar efter någon/något att styra oss i rätt riktning. En sak är dock säker: jag föredrar avhållsamhet till inköp hos storkedjorna.
Något som det heller inte råder några tvivel om är att I Met the Walrus får mig att tro på kreativitet som religion.
Budskapet är lika betydelsefullt nu som då, Lennons "profound whatever":
# dir: josh raskin "i met the walrus" (1969/2008)
Odlar skägg krattar lönnlöv
Gång på gång slår det mig hur dåraktigt jag finner det vara att komponera låtlistor. Det blottlägger alltför mycket av ens identitet, man blir sårbar och en enkel måltavla för generaliserande. Credjunkie, P3-indi, emotorsk, copycat, finsmakare; jag är tamejfan allt på den trötta skalan. Jag är en dåre, en excentrisk dåre.
#100 till antalet. Några äldre toner, några samplade, några mer aktuella utan att för den delen kännas som överraskningar. Helt enkelt en kompilation bestående av mer eller mindre fulländade poplåtar. Född en sommarnatt i Oslo efter att den slutit sig kring mig, och kemiskt ljus från datorn dränkt mig.
Var natt har sitt tycke och smak. Det är som med människor; vad som gör det vackert är att man anar en själ och ett hjärta.
# lv beethoven "månskenssonaten"
# sigur ros "gobbledigook"
# sigur ros "glósóli"
# sigur ros "svefn-g-englar"
# fleet foxes "white winter hymnal"
# fleet foxes "quiet houses"
# fleet foxes "your protector"
# fleet foxes "ragged wood"
# fleet foxes "he doesnt know why"
# jens lekman "jag tyckte hon sa lönnlöv"
# jens lekman "a postcard to nina"
# jens lekman "pocketful of money"
# jens lekman "i saw her in the anti war demonstration"
# jens lekman "into eternity"
# jens lekman "someone to share my life with"
# jens lekman "happy birthday, dear friend lisa"
# jens lekman "how much you mean to me"
# laura marling "ghosts that broke my heart"
# ghost orchid "ana mir"
# håkan hellström "zigenarliv dreamin"
# håkan hellström "tro och tvivel"
# håkan hellström "försent för edelweiss"
# feist "mushaboom"
# feist "lonely lonely"
# ass "why astrid smiles"
# beck "everybodys gotta learn sometime"
# ed greene "fuck it"
# the dodos "winter"
# band of horses "no ones gonna love you"
# band of horses "detlef schrempf"
# band of horses "island on the coast"
# last shadow puppets "meeting place"
# lucky soul "lips are unhappy"
# go team! "grip like a vice"
# johnny flynn & the sussex "tickle me pink"
# library tapes "fragment VIII"
# arcade fire "antichrist television blues"
# beach boys "god only knows"
# beach boys "wouldnt it be nice"
# panda bear "ponytail"
# vapnet "håll ihop" (med jens lekman)
# vapnet "det rör inte hjärtat"
# vapnet "stockholm, sett snett uppifrån"
# vapnet "plötsligt händer det inte"
# vapnet "jag lät bara sanningen gå"
# erik enocksson "harsh and stubborn"
# erik enocksson "dark and shrewed"
# erik enocksson "the joy of dh lawrence"
# four tet "my angel rocks back and forth"
# beirut "nantes"
# john lennon "woman"
# john lennon "working class hero"
# jarvis cocker "running the world"
# devendra banhart "little yellow spider"
# devendra banhart "samba vexillographica"
# m.i.a "paper planes"
# broder daniel "happy people never fantasize"
# cody chesnutt "up in the treehouse"
# magic numbers "forever lost"
# studio "west side"
# new buffalo "cheer me up thank you"
# new buffalo "inside" (med jens lekman)
# noah and the whale "shape of my heart"
# postal service "such great heights"
# peter & the wolf "safe travels"
# familjen "det lilla livet"
# landon pigg "falling in love at a coffee shop"
# shout out louds "tonight i have to leave it"
# shout out louds "impossible"
# tta "neo violence"
# tta "first class riot"
# elo "mr blue sky"
# jon brion "phone call"
# camera obscura "lloyd, I'm ready to be heartbroken"
# lykke li "dance dance dance"
# lykke li "tonight"
# cat power "sea of love"
# theoretical girl "the hypocrite"
# loveninjas "keep your love"
# loveninjas "i wanna be like johnny c"
# acid house kings "do what you wanna do"
# acid house kings "this heart is a stone"
# polyphonic spree "light and day"
# polyphonic spree "hold me now"
# irene "stardust"
# pelle carlberg "i love you you imbecile"
# martha wainwright "bloody mother fuckin asshole"
# yo la tengo "mr tough"
# coldplay "lovers in japan"
# autisterna "himmelen"
# autisterna "aldrig bli mig själv"
# jefferson airplane "white rabbit"
# francoise hardy "tous les garçons et les filles"
# mos def "mathematics"
# mos def "love"
# mos def "ms fat booty"
# björk "ive seen it all"
# björk "all is full of love"
# björk "human behaviour"
# mc solaar "la belle et le bad boy"
Skäggen
Borstar av tyngda skuldror. Gullefjun samsas med leverfläckar för att hålla sig kvar. Flänger med benpiporna till armar. "Håll dig undan!", gormar jag. Står verkligen i för att upprätthålla någon typ av kontroll, det går fatalt åt helvete. Skägget är för lekfullt nu, det spretar åt alla håll och sägs ha fått fnatt. "Tydlig brist på strama tyglar under uppväxten", mumlar kjærsten min från soffan. Hon är klok. Hon har kontroll. Jag är ovan vid det här att låta ansiktshår helt ta över överläpp och haka. Måste ansa, frisera, vaxa - kanske låta ett proffs barbera? Fan, vad kan en sådan ta för taxa? "Slipa kniven mot skinnslamsan som dinglar längs din höft, här kommer en kund", utropar jag och sparkar in dörren som landar med en duns under näsan på den lokala barberaren.
Vargtimmen
Omslaget var så där kaliforniskt och drömskt som man kunde vänta sig. Jag drömde mig bort och har stannat där sedan dess. Jag var 8 år gammal, gick i andra klass och jag drogs lika mycket till färgerna på paletten som musiken förmedlade; mäktiga marinblå vågor som bestegs av bekymmerslöst solblekta och blonda saltvattenhår - som jag gjorde själva innebörden av den. Å som jag nynnade till Brian Wilsons falsettrika hymner. Jag gillar att jag lyckades klämma in barndomsidolerna bland alla yngre förmågor i listan. Att God only knows är ledmotivet till smått fantastiska polygamistdramat Big Love ger mig rysningar. Trots allt var min första eget inhandlade cd just Pet Sounds (1966) med Beach Boys. 1992 var året, samma år som jag fick upp öronen för Beatles efter att min fritidsledare, Krigge, dumpade hela sin vinylsamling i mitt knä. Jag var lyrisk och 8 år gammal (jag kunde inte med att blanda in Beatles i listan ovan, det tog emot för mycket).
Vargtimmen närmar sig.
#100 till antalet. Några äldre toner, några samplade, några mer aktuella utan att för den delen kännas som överraskningar. Helt enkelt en kompilation bestående av mer eller mindre fulländade poplåtar. Född en sommarnatt i Oslo efter att den slutit sig kring mig, och kemiskt ljus från datorn dränkt mig.
Var natt har sitt tycke och smak. Det är som med människor; vad som gör det vackert är att man anar en själ och ett hjärta.
# lv beethoven "månskenssonaten"
# sigur ros "gobbledigook"
# sigur ros "glósóli"
# sigur ros "svefn-g-englar"
# fleet foxes "white winter hymnal"
# fleet foxes "quiet houses"
# fleet foxes "your protector"
# fleet foxes "ragged wood"
# fleet foxes "he doesnt know why"
# jens lekman "jag tyckte hon sa lönnlöv"
# jens lekman "a postcard to nina"
# jens lekman "pocketful of money"
# jens lekman "i saw her in the anti war demonstration"
# jens lekman "into eternity"
# jens lekman "someone to share my life with"
# jens lekman "happy birthday, dear friend lisa"
# jens lekman "how much you mean to me"
# laura marling "ghosts that broke my heart"
# ghost orchid "ana mir"
# håkan hellström "zigenarliv dreamin"
# håkan hellström "tro och tvivel"
# håkan hellström "försent för edelweiss"
# feist "mushaboom"
# feist "lonely lonely"
# ass "why astrid smiles"
# beck "everybodys gotta learn sometime"
# ed greene "fuck it"
# the dodos "winter"
# band of horses "no ones gonna love you"
# band of horses "detlef schrempf"
# band of horses "island on the coast"
# last shadow puppets "meeting place"
# lucky soul "lips are unhappy"
# go team! "grip like a vice"
# johnny flynn & the sussex "tickle me pink"
# library tapes "fragment VIII"
# arcade fire "antichrist television blues"
# beach boys "god only knows"
# beach boys "wouldnt it be nice"
# panda bear "ponytail"
# vapnet "håll ihop" (med jens lekman)
# vapnet "det rör inte hjärtat"
# vapnet "stockholm, sett snett uppifrån"
# vapnet "plötsligt händer det inte"
# vapnet "jag lät bara sanningen gå"
# erik enocksson "harsh and stubborn"
# erik enocksson "dark and shrewed"
# erik enocksson "the joy of dh lawrence"
# four tet "my angel rocks back and forth"
# beirut "nantes"
# john lennon "woman"
# john lennon "working class hero"
# jarvis cocker "running the world"
# devendra banhart "little yellow spider"
# devendra banhart "samba vexillographica"
# m.i.a "paper planes"
# broder daniel "happy people never fantasize"
# cody chesnutt "up in the treehouse"
# magic numbers "forever lost"
# studio "west side"
# new buffalo "cheer me up thank you"
# new buffalo "inside" (med jens lekman)
# noah and the whale "shape of my heart"
# postal service "such great heights"
# peter & the wolf "safe travels"
# familjen "det lilla livet"
# landon pigg "falling in love at a coffee shop"
# shout out louds "tonight i have to leave it"
# shout out louds "impossible"
# tta "neo violence"
# tta "first class riot"
# elo "mr blue sky"
# jon brion "phone call"
# camera obscura "lloyd, I'm ready to be heartbroken"
# lykke li "dance dance dance"
# lykke li "tonight"
# cat power "sea of love"
# theoretical girl "the hypocrite"
# loveninjas "keep your love"
# loveninjas "i wanna be like johnny c"
# acid house kings "do what you wanna do"
# acid house kings "this heart is a stone"
# polyphonic spree "light and day"
# polyphonic spree "hold me now"
# irene "stardust"
# pelle carlberg "i love you you imbecile"
# martha wainwright "bloody mother fuckin asshole"
# yo la tengo "mr tough"
# coldplay "lovers in japan"
# autisterna "himmelen"
# autisterna "aldrig bli mig själv"
# jefferson airplane "white rabbit"
# francoise hardy "tous les garçons et les filles"
# mos def "mathematics"
# mos def "love"
# mos def "ms fat booty"
# björk "ive seen it all"
# björk "all is full of love"
# björk "human behaviour"
# mc solaar "la belle et le bad boy"
Skäggen
Borstar av tyngda skuldror. Gullefjun samsas med leverfläckar för att hålla sig kvar. Flänger med benpiporna till armar. "Håll dig undan!", gormar jag. Står verkligen i för att upprätthålla någon typ av kontroll, det går fatalt åt helvete. Skägget är för lekfullt nu, det spretar åt alla håll och sägs ha fått fnatt. "Tydlig brist på strama tyglar under uppväxten", mumlar kjærsten min från soffan. Hon är klok. Hon har kontroll. Jag är ovan vid det här att låta ansiktshår helt ta över överläpp och haka. Måste ansa, frisera, vaxa - kanske låta ett proffs barbera? Fan, vad kan en sådan ta för taxa? "Slipa kniven mot skinnslamsan som dinglar längs din höft, här kommer en kund", utropar jag och sparkar in dörren som landar med en duns under näsan på den lokala barberaren.
Vargtimmen
Omslaget var så där kaliforniskt och drömskt som man kunde vänta sig. Jag drömde mig bort och har stannat där sedan dess. Jag var 8 år gammal, gick i andra klass och jag drogs lika mycket till färgerna på paletten som musiken förmedlade; mäktiga marinblå vågor som bestegs av bekymmerslöst solblekta och blonda saltvattenhår - som jag gjorde själva innebörden av den. Å som jag nynnade till Brian Wilsons falsettrika hymner. Jag gillar att jag lyckades klämma in barndomsidolerna bland alla yngre förmågor i listan. Att God only knows är ledmotivet till smått fantastiska polygamistdramat Big Love ger mig rysningar. Trots allt var min första eget inhandlade cd just Pet Sounds (1966) med Beach Boys. 1992 var året, samma år som jag fick upp öronen för Beatles efter att min fritidsledare, Krigge, dumpade hela sin vinylsamling i mitt knä. Jag var lyrisk och 8 år gammal (jag kunde inte med att blanda in Beatles i listan ovan, det tog emot för mycket).
Vargtimmen närmar sig.