henrikpekkari: jantejaget

Guy Maddins Cowards Bend the Knee Audition One (2003)

Första utkastet till En pöbel härjade i utkanten av staden är på väg någonstans.

Psst, målet är Efter Bergman-tävlingen, 1 maj.

...

EDIT: ...

...

Ett nystartat minikollektiv flyttar in i ett övergivet hus – avsides civilisationen – där de tidigare hyresgästerna var ett ”festglatt” punkband.
Den karismatiska och unga Kim leder egensinnigt kollektivet. Hon är dess grundare: hon fann det övergivna huset och var sedermera den som annonserade efter likasinnade att dela det med. Tre stycken nappar på hennes annons och flyttar in. En av medlemmarna från punkbandet, Vladimir, envisas med att återkomma till huset i tid och otid med inställningen ”efterfesten tar aldrig slut”. Han utgör det femte hjulet, fem unga individer (idealister/drömmare/naivister etc) som nu ska dela samma tak: Kim, Charlie, Vilda, Clint och Vladimir.

Fem unga individer som alla - på ett eller annat sätt - fuktat ett långfinger, lyft det mot skyn och känt missnöje blandat med rädsla gentemot vilken riktning tidsandans vindar blåser.

Huset skall ta tillbaka "de rätta orsakerna" för att bo i kollektiv: ekonomiskt, visst, men främst socialt och politiskt. Precis så som deras föräldrar gjorde på 70-talet. De räds inte att gå i deras fotspår.
Velour känns återigen mysigt att söka tillflykt och ty sig till.


(Ett skelett till en film. En försmak som berättar mycket litet.)

Det är jag. Det står så på mitt visitkort.

Det är arbetsnamnet för mitt senaste filmprojekt som jag är involverad i tillsammans med min kollega Salad Hilowle, i samarbete med Eastwood/Film i Öst och masterprogrammet Konstnärlig gestaltning vid Linköpings universitet.

Alltså, "Sista utposten före Nordkorea".

Melankolin är min främsta influens. Årstiden har inget med saken att göra.
Avundas de tonsäkra filmer som funnit en särskild nerv, tack vare valet av musik. Melankolisk musik, check.


# asmz "13 angels standing guard 'round the side of your bed" (2007)

# john maus "do your best" (2008)

# tindersticks "cherry blossoms" (1995)

Fyrtioårscykler de komma och gå, '68 och '08 verkar dock bestå. Bra musik är bra musik, till åren kommen den stå pall för all kritik. I backspegeln jag blicka bak, känner Beethovens fylliga eftersmak. Han torde varit en savant, utöver en extraordinär "musikant". Oh, så pikant. Robin Pecknolds stämma får inkarnera, en anda om att vår samtid humanisera. Historiska händelser har ägt rum, som att Obama avlöste en dum. "Vem, sa du?"


1. fleet foxes "fleet foxes" - Folkedeliskt. Det givna valet som årets skivsläpp. Albumet talar egentligen för sig själv. Crosby, Stills & Nash har nämnts (läs: överexploaterats), och visst mäktar Fleet Foxes med den jämförelsen. Dynamiskt. Min generations svar på och progression av 60-talets folk-, psykedelia- och hippierörelse. En kvintett är central. Lillebror till Band of Horses, men bättre och med en annan mognad. Det säger inte lite om skäggets längd.
Jag kan aldrig förlåta dig - du gapande hål i plånboken - då jag gick miste om deras två spelningar (som praktiskt taget ägde rum på min egen bakgård: Way Out West och Øya) i somras. Aldrig.
2. the tallest man on earth "shallow grave" - Årets mest gedigna, svenska album i mitt tycke. Man med flinkt gitarrspel. Kristian Matsson bemästrar ett beprövat grepp. Lättnad. Det måste kännas befriande för Sveriges alla trötta trubadurer att TTMOE ger de den avlastning som de förtjänar.
3. bon iver "for emma forever ago" - Skonsamt för själen, som ekologisk honung för onda halsar. Bon Iver är för den falsettsjungande ensamvargen i skogen, vad Jens Lekman förra året var för förortsugglande barritoner. En produkt av naturen. Äkta honung.
4. glasvegas "glasvegas" - Skotska rötter cementerade i arbetarklassens svärta. En smärtfylld pipa med charmant brytning. Kontentan: Glasvegas lever dessbättre upp till den kolossala hypen. Stundtals gör band det.
5. the last shadow puppets "the age of the understatement" - Det var lite av ett dött lopp mellan Vampire Weekend, Håkan och TLSP. Om dagsformen hade fått avgöra hade det blivit preppypop á la Columbia University. Om det hade varit varmt och soligt ute hade "Tro och Tvivel" kammat hem en landsseger. Vintern är däremot de facto här med kärv kyla och idel mörker. Brittisk eskapism nitar vem som helst med sina stråkar och fina pojkvaskerlyrik. Mörbultad. Två slynglar uppväxta i ruffa arbetarhem i England som hyttar med nävarna, kontra en blödig pacifist från Samskolan resp. akademikerpöjken Ezra och hans Ivy League-posse; grattis Alex och Miles ni dängde till mitt omdöme på upploppet.

6. vampire weekend "vampire weekend"
7. håkan hellström "försent för edelweiss"
8. amadou & mariam "welcome to mali"
9. lykke li "youth novels"
10. coldplay "viva la vida"
11. sigur ros "með suð í eyrum við spilum endalaust"
12. max richter "24 postcards in full color"
13. scarlett johansson "anywhere i lay my head"
14. kanye west "808's & heartbreak"
15. laura marling "alas i cannot swim"
16. tape "luminarium"
17. santogold "santogold"
18. bowerbirds "hymns for a dark horse"
19. mgmt "oracular spectacular"
20. phosphorescent "pride"
21. vapnet "döda fallet"
22. sin fang bous "clangour"
23. why? "alopecia"
24. she & him "volume one"
25. ass "my get up and go just got up and went"
26. iris waves "iris waves ep"
27. goldfrapp "seventh tree"
28. ane brun "changing of the seasons"
29. the killers "day and age"
30. grouper "dragging a dead deer up a hill"

Edit: Bland de som tilltänktes men som valdes bort (sk bubblare) kan nämnas: Britney Spears (!), Flight of the Conchords, Kleerup, Eldkvarn, Beach House, Hello Saferide, David Sandström, Kings of Leon, Those Dancing Days. Kiss me now, I know you'd fool me again. Dessvärre blev flera tunga album, som det lyssnats mycket på i år, diskvalificerade och därmed utelämnande från listan pga releasedatum 2007 el. tidigare. Ex: Yeasayer, Robyn, Múm etc. Jag ser dock att dessa artister finns med på diverse andra årslistor. Fy. (Jens Lekman är annars, i år igen, den som fått mest speltid.)

# henrik pekkari "årsbästalista 2008" (081206)