Pekkari Institutet

Vi har öppnat upp dörrarna till kontoret på Deichmans gate 19 i Oslo.

Jag och Hilowle bedriver hjärtlig verksamhet; Blidka Produktion.
Idealism och otålighet hör till. Luta er tillbaka.


# vilgot sjöman "ingmar bergman gör en film" (1963)

Torshovstrilogin III: Manus

Första utkastet till En pöbel härjade i utkanten av staden är på väg någonstans.

Psst, målet är Efter Bergman-tävlingen, 1 maj.

Korthet

Mycket trams har passerat under broarna sedan sist. Att ta ställning till:

INFANTIL FILM™ (fd Infantileriet) och/eller RISKKULTUR™


Förkastar allt det där. Tar en promenad och landar i Pekkari & Hilowle HB (Handelsbolag). Som Erland J och Sven N en gång i tiden. Det behöver inte vara svårare än så.

Torshovstrilogin II

...

EDIT: ...

Torshovstrilogin

...

Sista utposten före Nordkorea II

Ett nystartat minikollektiv flyttar in i ett övergivet hus – avsides civilisationen – där de tidigare hyresgästerna var ett ”festglatt” punkband.
Den karismatiska och unga Kim leder egensinnigt kollektivet. Hon är dess grundare: hon fann det övergivna huset och var sedermera den som annonserade efter likasinnade att dela det med. Tre stycken nappar på hennes annons och flyttar in. En av medlemmarna från punkbandet, Vladimir, envisas med att återkomma till huset i tid och otid med inställningen ”efterfesten tar aldrig slut”. Han utgör det femte hjulet, fem unga individer (idealister/drömmare/naivister etc) som nu ska dela samma tak: Kim, Charlie, Vilda, Clint och Vladimir.

Fem unga individer som alla - på ett eller annat sätt - fuktat ett långfinger, lyft det mot skyn och känt missnöje blandat med rädsla gentemot vilken riktning tidsandans vindar blåser.

Huset skall ta tillbaka "de rätta orsakerna" för att bo i kollektiv: ekonomiskt, visst, men främst socialt och politiskt. Precis så som deras föräldrar gjorde på 70-talet. De räds inte att gå i deras fotspår.
Velour känns återigen mysigt att söka tillflykt och ty sig till.

...
(Ett skelett till en film. En försmak som berättar mycket litet.)

Riskkulturist

Det är jag. Det står så på mitt visitkort.

Sista utposten före Nordkorea

Det är arbetsnamnet för mitt senaste filmprojekt som jag är involverad i tillsammans med min kollega Salad Hilowle, i samarbete med Eastwood/Film i Öst och masterprogrammet Konstnärlig gestaltning vid Linköpings universitet.

Alltså, "Sista utposten före Nordkorea".

Melankolin är min främsta influens. Årstiden har inget med saken att göra.
Avundas de tonsäkra filmer som funnit en särskild nerv, tack vare valet av musik. Melankolisk musik, check.


# asmz "13 angels standing guard 'round the side of your bed" (2007)

# john maus "do your best" (2008)

# tindersticks "cherry blossoms" (1995)

I svärtan av ett äktenskap

Att göra publikt av det privata. Att varken försköna eller fördöma. Under dessa premisser har jag sedan i höstas jobbat med mitt magisterprojekt; "I svärtan av ett äktenskap" - dokumentärfilmen om min mormor. Det ligger i tiden att ett barnbarn skildrar mor- eller farföräldrarnas liv. Memoarer för eftervärlden skrivna med andra ögon. Jag är stolt över att jag har gjort detta just nu. Ett sorts tidsdokument över en familjetragedi, en allmängiltig erfarenhet mer aktuell än någonsin att skildra.

Det är ingen tillfällighet att filmens titel klingar bergmanskt. Det är på ett sätt en homage till Ingmar, och till allvaret.
Här bjuder jag, offentligt, på de första stillbilderna ur filmen.

EDIT: Under 2014 har materialet klippts om från grunden såtillvida att den bytt namn till "Familjärt", blomstrat ut i färg och äntligen känns redo att visas för en bredare publik i festivalcirkusen. Förhoppningsvis blir den uttagen och får sin världspremiär under min kära hemstad Göteborgs fantastiska filmfestival GIFF 2015, 23 jan-2 feb. Önska filmen och dess leading lady Göta lycka till!

Photobucket Photobucket Photobucket Photobucket Photobucket
# magisterprojekt: "i svärtan av ett äktenskap" (2009) dir. henrik pekkari. kultur samhälle & mediegestaltning, liu.

Balle söker pung

Gränser mellan högt och lågt suddas kontinuerligt ut i dessa dagar av internetåldern. Likväl är det kommersiella krafter som kontrollerar utbudet, medan en prunkande motståndsrörelse parallellt är allt annat än passiv; där finner vi allt som oftast det kvalitativa. Mellanrummet är flytande men ändock enormt i omfång. En minskning av klyftan motarbetas flitigt likt en orättvis och omdömeslös dragkamp. Egenintressen, rädsla och ren idioti går i regel före försök till utveckling och underlättande för framsteg.

Lars Eriksson, det du företar dig i Idol är befriande. Dina pretentioner är befogade. Detta sedan länge urvattnade koncept till fredagsunderhållning, Idol, tar sig själv på alldeles för stort allvar: "Vi gör faktiskt kommersiell skräp-tv här! Det får man inte komma och driva med ostraffat, hör ni det!", ryter TV4 till och får stressat moralpanik över att en deltagare råkar vara medveten om sitt eget artistiska uttryck. Man blir lika trött varje gång självutnämnda förståsigpåare - utan självdistans och med oförtjänad auktoritet, försedda med en kliva-över-lik-mentalitet - sätter sig på tvären. De muttrar konservativt, kräver ett rakare led, tar fram piskan och förstår sig inte alls på någonting.


# idol "schlagertema" (2008)

Metasymbolen för västerländsk dekadens

Bush/Cheney och Obama/Biden i all ära, det är Sen. John McCain och Guv. Sarah Palin som gäller. Populärkulturellt vältras det något kopiöst i republikanskt snask. Jag bidrar motvilligt till den upplysande förnedringskulturen. Dekadans på min grav.

Ja, vad sägs om något aktuellt? Det går inte att hålla sig. Presidentvalskampanjande, tre veckor återstår, det så kallade upploppet närmar sig: ett samtida fenomen där scenen för skådespelet är världens alla mediekanaler. Fan, det är ett intensivt spektakel. Kombatanterna drabbar samman och nivån är ofta löjeväckande låg såväl som oerhört underhållande (på ett ytterst kusligt sätt).
Jämför McCains kroppspråk och ordval, då och nu. Det är skrämmande vilket uselt skådespel han bjuder oss på. Jag tar personligen illa upp. Det är inte politiken som upprör, det är skådespeleriet! Som amatörregissör hade jag utfärdat en replimand som troligen hade rört Bergman till tårar. McCain är ett hopplöst fall för en amatörregissör som mig själv. Han är förlorad till den amerikanska väljarkåren.


# late show w/ david letterman "mccain 081017" (2008)

Jag hade mina aha-upplevelser

Efter förra inlägget behövs det en stark kontrast känns det som. En tung motpart som med lätthet kan hiva oss tillbaka in i det svåra igen. Hur pass fängslad jag än blir av Håkan Hellströms deltagande i Vita Lögner måste jag kompensera med något. Botgöring. En atombomb får agera väckarklocka, medan en slägga går bärsärk för att tysta den.

När jag våren 2004 läste en termin i Australien visade vår filosofiprofessor Jonathan D. Frodsham det här klippet som introduktion till ett delmoment i kursen (professor Frodsham var själva definitionen och förkroppsligandet av en västerländsk professor: en skalp täckt av vita hårstrån där läsglasögon vilade, ständigt aristokratiskt välklädd i kostym, elvaspråkig gubbe med kraftig brittisk accent etc). Det tog mig ett tag att luska ut från vilken film klippet tillhörde, Richard Linklaters Waking Life. När jag väl gjorde det importerades ett ex av filmen på en gång via eBay. Så bestående intryck gjorde den introduktionen. Hittade en intressant essä om Waking Life,
läs.
Indifavoriten Linklater är fin han. Höjdpunkter i hans filmografi, än så länge, är Before Sunrise/Before Sunset (tillsammans står dem oerhört starkt), kultrullen Dazed and Confused, A Scanner Darkly men kanske främst just Waking Life.


Megafoner. Megafoner. Tänk om vi skulle kommunicera med varandra med hjälp av megafoner...
Den, i USA, ökände och radikale radioprofilen Alex Jones spelar i princip sig själv:


# dir: richard linklater "waking life" (2001)

Uppdatering: "Vinballe, en dick flick" (2007)

Som en av tre filmer från min utbildning har Vinballe, en dick flick blivit utvald att visas på Norrköpings Filmfestival i oktober. Tillsammans med Musical of Warcraft och Alla mina jag representerar vi alltså universitetet under årets festival (med reservation för ändringar).

Vi är en eklektisk skara som valts ut för offentlig visning. Det är resultatet av en bred och många stunder "splittrad" utbildning - tvärvetenskapligt är ordet. Om än ett brokigt gäng, så är vi alla i fint sällskap. Det är Salads (aka Salle, Sal the Pal, Slick Sal, Fleet Fox-Sal, Sal Hendrix) förtjänst att vi "kom med". Vi gled in genom en bakdörr, förbi den bedrövliga kön och ansökningsprocedurer. Tack vare Salles flinka fingrar som dragit i lite snören, spreds små leenden i Spetsens korridorer.

Efter att ha övernattat i Salles och Chris vardagsrum i 2 veckor, bär det kl. 08.30 av tillbaka hem till Oslo. C'est la vie Norrköping, för denna gång. Salle förevigade en afton med att testköra sin polaroidkamera på mitt nylle.


Dvd-omslag + en illustration av återhållsam glädje:
DVD-omslag 080905
salles polle 080902

"Vinballe, en dick flick" (2007)

- eller om du så vill, Winecock, a dick flick.
"En bra; dålig film." -
J. Ramsten.

En novellfilm (ca 30 min) som tar ett grepp om homosocialitet och på ett sätt behandlar ett tillstånd där manlig vänskap (läs: grabbig) gestaltas i form av maktbalans, identitet och rotlöshet. Till skillnad från vad filmtiteln framkallar - pubertal ångest - är det bara halva historien.
En klaustrofobisk intimitet är påtaglig och nostalgi; det är inte vad det brukade vara.

Regissörens förord: "Mediokra tankar möjliggjorde denna film. Små behändiga kickar, snabbmat för Otåliga."

Regi och manus: Henrik Pekkari
Klippning: Johan Gyllensten
Producent: Aner Kazinic
Skådespelare: John Pekkari och Harry Friedländer


Vi trummar för varandra i livet, precis som i ett äktenskap. Vi trummar för varandra. 2008-01-23

Low budget low

Saker och ting börjar röra sig. http://conscience.blogg.se (föredetta http://process.blogg.se) Skrämmande likt kulspruteordspottande-Eye n' I; hemska, förfärliga tanke. Eye n' I har aldrig fått det erkännandet han aldrig förtjänade - holy moly, man blirpolaroid01 klarsynt nattetid. Om någon skall nämnas i samma andetag som kulsprutan så är det undertecknad själv, för konkreta och insiktsfulla idéer har börjat komma att dominera tankeverksamheten igen. Prisa kreativa snöbollseffekter. Det enda som behövdes var ett vettigt projekt i skolan! Filmprojekt! Vad jag syftar på är den sortens kreativitet som är givande mer än att jag känner tillfredsställelse i mitt inre - bring out the big guns, hit me hard. Come on. Jag står emot släggor och pansarskott för tillfället. Överdrifternas slagskämpe.

"Processen" kommer i projektet främst att fungera som vår produktionsdagbok, men för att underhålla massorna ger vi Er även en version av "Processen" som fungerar som utlämnande, kreativ och terapeutisk ventil. Vad händer under arbetets gång? Intriger, problem, tankegångar, manusbearbetning, skådespelarrykten -  skåpmat för en veteran i gemet, men potentialen till att bli fruktansvärt intressant är lagom stor.

Vad filmen handlar om? Läs "Processen"...


Everything is layers, isn?t it? 2007-02-23

Believe the Hype

En ny blogg. Oerhört spännande.

Lansering av det senaste projektet sker under de närmsta dagarna. Believe the Hype! 2007-02-15

Funktionsduglig

Snurr på livssnurran, snudd på vimmelkantig men trots allt funktionsduglig. Kasta yxor mot mig, round n' round we go, jag är oförmögen att ducka och väja. Fasttejpad, dubbelhäftande specialtejp inköpt i liten tysk/kölnisk boutique (går det ihop?) håller mig i schack - inget vidare motstånd från min sida. Livets dominatrixroll är frukten av min anställning. Underkastelse är min melodi. Inte högsta formbetyg med andra ord, trots det lutar tankegångarna åt febril verksamhet. Den röda tråden stavas k-r-e-a-t-i-v-i-t-e-t, kärlek och Köln.


Fuck La Terre! 2007-02-08

Inget nytt, bara gammalt

Det som fran borjan var tankt att bli ett lasvardigt inlagg (straight outta East Africa), blev forstort av ett stromavbrott (pga stortskurar, inte bongotrummor). Poor you, poor me. Det nyttiga gick inte att radda utan jag lamnar bloggen onyttig och ovardig.

Man far passa sig for vad man skriver, nagon kan faktiskt forsta vad man skriver (las: menar). Detta galler inte minst nar det kommer till observationer pa semestern. Ett personlighetsdrag som praglar ens blottade och nakna existens ar "Observatoren" - at the very core of my essence. Bade ett fruktat vapen saval som en foraktad svaghet gor detta drag sa speciellt (las: vaxelvis kvavande, vaxelvis givande). Det ar fortfarande for lite tid for att aterge alla intryck under resans gang. Pa dagen en vecka innan jag strandat med mitt jumbo pa Arlanda. Inget nytt, bara gammalt. I keep my mouth shut.


They're hiding cus' of the weather, normally we see them all the time. 2007-01-02

Pekkari i Kenya

Manga intryck, mycket att beratta - ingen tid att aterge. Befinner mig pa ett svettigt internethak i turistorten Diani Beach utanfor Mombasa vid Kenyas sodra kust. Nyss hemkommen fran safari, ett fantastiskt aventyr nar det val borjar lagga sig.
God Jul & Gott Nytt Ar fran safariesset med lanad cam i standigt standbylage.

MORE TO COME!

Pekkari i Parakka

Detta är kvällen innan Kenya, surrealistiskt, makalöst. En sista kväll i Sverige 2006. God jul allihopa. O, helga natt med Tommys kraftfulla pipa skränar ur högtalarna. Min vän B från Göteborg är här, vi dricker glögg på vuxet manér. Frälsning åt mig han gav. Det här är antagligen det närmsta julkänsla jag kommer att få i år - sug in, pusta ut.bomärke01

Traditionstänkets tider, familjen, rötterna. Familjen Pekkaris bomärke från tidigt 1800-tal, Parakka i norr - grunden för den jag är idag, även om Göteborg i väst är min ryggrad. Känner mig ödmjuk nu efter en stressig period. Tänd ett ljus för allt du tror på? Jag önskar mig själv och alla de som bryr sig en riktigt fin avslutning på året.


Ett nytt kapitel kommer att skrivas vid hemkomsten. 2006-12-14

Tidigare inlägg