henrikpekkari: jantejaget

Håll om mig, jag fryser så förfärligt. Visst är det kallt om dagen? Jag orkar inte med tillgjordheten längre. Det har jag aldrig gjort. Självutplåning. Bedrövliga pretentioner. Ge mig en klapp på axeln och jag bär dig upp för branten. Ska det vara så svårt? Fäll ned toalettringen efter dig.

Skölj din strupe ordentligt. Måste rengöra. Luta huvudet bakåt. Känner du hur halsen stramar? Blotta den lugnt och metodiskt för mig. Beskåda takets patina. Gurgla spriten. Försök svälja. Din hals stirrar så fasligt erotiskt på mig. Jag hugger efter den. Tafatt. Fumlande av kåthet. Det är nyttigt för din moral att få uppleva huggtändernas lustar, förutsatt att du tar ditt förnuft tillfånga när allt är överstökat. Lägg dig raklång på köksbordet och jag ska kavla ut degen till mage som du har. Det blir bullar till middag. Till frukost. Måndag hela veckan. Tvätta buken människa. Dränk den unkna lukten med billig cologne. Kanelbullar. Se så, skynda på nu. Vi har inte mycket att förlora på det här. Du med din praktfulla flärd och jag med min känslosamma sida. När allt kommer omkring har vi det ganska trevligt tillsammans.

Det är vad som händer när fingrarna får lov att smeka tangenterna samtidigt som Scener Ur Ett Äktenskap står på. Jag tycker vi sätter oss i trapphuset och skrålar bort eftermiddagen istället.


# phosphorescent "little pt I & II" (2008)