henrikpekkari: jantejaget

Wannabes, copycunts,  charlataner, f*ckin posers. Ängsliga, osäkra och vilsna individer. Världen är full av dem. I min blogg har jag en vision om att föregå med gott exempel på - jag vet inte vad. Många tankar och funderingar är liksom halvtänkta ofärdiga fragment. Dessa fragment av halvfärdiga, halvt genomtänkta tankar/idéer/funderingar löper sällan linan ut utan blir till en belastning för mig. Ofärdiga snilleblixtar är opålitliga, jag borde borsta av mig de snabbast möjligt om jag bara visste hur. Försök löp linan ut, säger livscoachen.
Det finns människor som vill framstå som nutidens grevar - med sidenscarf runt halsen, krattad uppfart, V12 Jaguar, Rolex-/Cartierklocka och finsprit i kristallglas. Det finns människor som vill framstå som intellektuella - med stora bokhyllor fyllda av Kafka, Ibsen, Dostojevskij, Sartre och Goethe, med prydlig vinkällare och ansikten förvridna i svåra grubblande miner. Det finns människor med akademiska komplex - som känner sig hotade var gång akademiskt förvärvade kunskaper och vetande kommer för nära inpå bubblan. Det finns människor som har ett ängsligt förhållande till det som populärt kallas för "koll". För många är senaste modellen det enda alternativet. Komplex kan se ut på många sätt. Det ter sig alltså inte bara på ytan i detta ytligheternas ytliga samhälle - komplex tär på alla vi som en gång i tiden var original.


Lugnet av insikten att man är precis som alla andra sköljer över mig. 2006-10-27

Am I 21st century or what? Troligen. Definitivt. Definitivt ett påstående som i sådana fall är flytande. Flytande i den meningen att flytande honung inte är fast utan trögflytande. En 2000-talets ung man har jag trots allt formats att kunna klassificeras som, jag och många med mig. X, Y, X och Y. Det sexigt maskulina, det hårdbarkat machoinriktade, den forna skolan där Al Bundy, Leif GW och Strindberg delade på rektorskapet är på glid - inte nödvändigtvis på glid i negativ bemärkelse, utan tvärtom om jag plikttroget följer det postmodernistiska idealet. Nystalgisk sinnestämning: Följa John - där John ersätts av Lyotard, Baudrillard och Foucault. Ett paradigmskifte, vad som innebär att vara man, är i oupphörlig rörelse. Det som i århundraden har varit mannens särdrag/karakteristiska egenskaper är numera mer luddiga och diffusa än någonsin. Evolutionen förfinar men vägen dit är bumpy. Vem har inte märkt detta (främst) västerländska fenomen? Den unga mannen får som följd en förvirrande typ av residual självbild. Metrosexualitet i all ära, jag är allt som oftast just metromannen personifierad, men det finns där ett nedtystat, ihåligt rop på hjälp bland det unga hanarna. Medvetet nedtystat för en del, omedvetet för det flesta andra. Tursamt för mig är att stresshanteringsprinsen opererar inom mig, för stressen av att finna ro i den moderna mansbilden kan vara djävulsk. Som ett barn utan konkreta och raka linjer i uppväxten, blir hanen orolig och osäker i bristen på gripbara och tydliga riktlinjer för hur mannen ska vara man - förenklat skrivet, förenklade funderingar.

Ett glas generationsdryck till maten håller mig i schack, tänkte jag till middagen. Spisen som varit ur funktion i 1½ dag är återigen i bruk. Det är tidig torsdagsmorgon nu. Desperat håller jag mig fast vid den självbild jag har som heterosexuell man, samtidigt skiter jag fullständigt i den. Jag släpper taget utan att egentligen ha haft ett grepp om den. Separationssexet med min låtsaskompis Molgan gick smärtfritt, det ägde aldrig rum och min påse är fortfarande full av pippi. Lyckligtvis slapp jag Molgans ugly juice skvättande på mig - men hellre Molgans än någon annans muttrade jag med tandborsten i käften. Oplanerat föräldraskap är verkligen inget för mig, jag flyter än så länge ovanpå förnuftets kant, som flytande honung. Anta att George W:s våta drömmar handlar om att nukulera min Nebuchadnezzar, min egna the Neb, farkosten som låter mig färdas trankilt utan tv-kockar som stör min aptit. Fan för dem. Med en klick tandkräm kvar i mungipan och ovårdad ansiktsbehåring borstar jag av mig receptet som visas av den jävla kocken. Istället cirkulerar föreställningar av bildsköna sötsaker i form av bedårande dansk-svenska gårdshundar och nyfödda knoddisar i mitt huvud. Det går inte att hålla tillbaka leendet som majestätiskt tar upp halva ansiktet. Det värsta är när vändningen kommer och ängslan infinner sig, den gör det nu. Min uglaphobia är inte avsiktlig, men livets indoktrination av att oestetiska varelser är motbjudande gör att vändningen får mig i säng. Varför? På näthinnan upplever jag frånstötande bebisar som får min mage att självgående jonglera runt inälvorna, och till råga på allt slickar en flock hyenaliknande råtthundar sig i arslet för att sedan slicka upp tandkrämsklicken i min mungipa. Detta fungerar som en vominatrix, jag spyr okontrollerbart tills spjälsängen är fylld och orsaken till vomiteringen flyter runt hjälplöst på magen. *CENSUR*


Nattens klump i halsen
TV4 nattsänder just nu 60 minutes där de belyser ett oroväckande mönster av mord på hemlösa i USA. Ett gäng ungdomar har blivit rika av sin hemmagjorda dvd Bumfights där olika filmade inslag nedvärderar och utnyttjar uteliggare. Denna bisarra succé, som det faktiskt har blivit, har bidragit och gett upphov till flera misshandelsfall och även ett flertal mord på hemlösa (i snitt ett mord i månaden av denna sorten). Underhållning? Jag blir illamående av bilderna som visas - världen är absurd.

Kliv upp på scenen, var inte ängslig. Djupa andetag och strålkastaren älskar dig. Bra.
Veckans soundtrack består av plinkande på synth - i spåren av vår utställning.

- Sounds like a f*ckin beer! See you on set jerkoff.
- I can't hear you, try the direct line to my hearing aid douchebag.

I wanna be sedated. 2006-10-23

It’s a song about man and machine. My uttrycker sitt missnöje och gnatar på gruppmedlemmarna. Anders & Jakob är seriösa som fan. Twist of Kane. Man & Machine! Assasin in stealth, lönnmördare. Gömmer sig i busken. Snart blir Mynkan ännu argare på oss, kallar honom Psychotron, hon är uppgiven. Vad betyder Bionic? Den här går ju att använda, ja jävlar du. En så kallad adapter. High tech! Säkerthetständstickor, längre och grövre stickor. Motherfucker, vi har tagit ert grupprum. Se vad bra att jag bredde ut mig. Analysera här nu då. Vad säger du om jag säger assasin in stealth? En lönnmördare i det fördolda. Han är en supersoldat. Människan vettu, människan, människan, och tekniken, tekniken.

Transhumanism. En så kallad übermänsch. Inte vet jag, Raymond, godspeed in whatever. Rena rama 2pac. Fy fan, Mynkan asså. Titta vad fint jag städar nu. Det här ska jag slänga ut när du börjat flumma. Jag vill ha en sån här dimmergrej. Anders imiterar elektriska ljud.
 

LIL’ JIM! Computer on board, förlovad i ett krig.

Tillbaka på våning 11. Tillbaka på Sveriges baksida. Peking. Tillbaka från en helg hemma. Göteborg. En hederlig blixtvisit grundad med vänskap, kryddad med fest. Ett magiskt filter var på standbyläge. Av/på.

Dagens
400 g kycklingfiléer
½ burk krossade tomater
½ gul lök
½ röd paprika
bambuskott
ingefära, citronpeppar & salt
ris eller pasta


På TV just nu: Den griniga gamla gubben lever i allra högsta grad! Populärkultur kan vara förbryllande, men sällan överraskar den riktigt. Mitt mediemissbrukande har satt sina spår trots allt, lite som C₁₇H₁₇NO(C₂H₃O₂) gör med heroinisten, så är även jag härdad kort sagt. TV när det är som sämst - eller När magsyran får upprättelse, knappast en benämning som oväntat skulle dyka upp i sammanhanget. Bingo Rimér, Sveriges svar på K-Fed. Angelica (vem?)= Britney-f*ckin-Spears? Jag trodde lågvattenmärket var nådd i modern TV-historia, men ett svenskt bidrag anno 2006 tangerar Hillbilly-heroinets effekt. Tutti Frutti i all ära - det var ändå realitysåpan Chaotic, där Brittan och K-Fed visade upp sitt drömäktenskap, som satte standard för de senare årens white-trash-influerade-lågkulturella-lobotomerande-av-värdefull-tv-tid (!). Programmet var som en enda obotlig sur uppstötning. Being Bingo befinner sig även det i den kategorin, på den lägsta botten utav usla produktioner. Lika upprörd som jag blev över Britneys gallastimulerande hemmavideo som inkasserade miljoner till K-Feds soloalbum, lika upprörd är jag (nästan) nu. Jag antar att jag blivit härdad...


Romantiska projiceringar får min värld att gå runt, runt , runt. 2006-10-10

En bloggtradition är inte att klä granen, utan att droppa Dagens Låt. Eftersom jag inte är en sämre idiot än alla andra (Virtanen & Co) - faller jag för grupptrycket och följer massorna, lika strömlinjeformat härligt varje gång. Jag är inte bitter, verkligen inte bitter. Jag väljer istället att uppmärksamma min "förkärlek" för just tillrättavisanden i ledet och håll dig i skinnet grabben- metoder. Emellanåt behövs en rejäl, självrannsakande ”Läxa upp mig-kväll”. Förnekelsefasen av mainstreamlevernet är - trots det -  ständigt närvarande... Mystiskt.

Min version av det hela kommer dock inte att inrikta sig på just Dagens. Det känns något förlegat även om det egentligen borde passa detta sunkiga vattenhål. Vad som istället kommer att hända är att jag släpper en singel, eller dylikt av musikalisk art, lite på måfå - när jag känner att det är befogat. På detta listiga och kufiska tillvägagångssätt tillkännager jag gradvis mina musikaliska influenser...