henrikpekkari: jantejaget

Manga intryck, mycket att beratta - ingen tid att aterge. Befinner mig pa ett svettigt internethak i turistorten Diani Beach utanfor Mombasa vid Kenyas sodra kust. Nyss hemkommen fran safari, ett fantastiskt aventyr nar det val borjar lagga sig.
God Jul & Gott Nytt Ar fran safariesset med lanad cam i standigt standbylage.

MORE TO COME!

Detta är kvällen innan Kenya, surrealistiskt, makalöst. En sista kväll i Sverige 2006. God jul allihopa. O, helga natt med Tommys kraftfulla pipa skränar ur högtalarna. Min vän B från Göteborg är här, vi dricker glögg på vuxet manér. Frälsning åt mig han gav. Det här är antagligen det närmsta julkänsla jag kommer att få i år - sug in, pusta ut.

Traditionstänkets tider, familjen, rötterna. Familjen Pekkaris bomärke från tidigt 1800-tal, Parakka i norr - grunden för den jag är idag, även om Göteborg i väst är min ryggrad. Känner mig ödmjuk nu efter en stressig period. Tänd ett ljus för allt du tror på? Jag önskar mig själv och alla de som bryr sig en riktigt fin avslutning på året.


Ett nytt kapitel kommer att skrivas vid hemkomsten. 2006-12-14

Det är något visst med industrilandskap när vädret går i moll. Höjer vi insatsen med några tegelstenar och hyvlar ner misslyckade renoveringsförsök hamnar vi på dur där eskaleringsmekanismen mörbultar behaget av tilltalande estetik. Om någon har glömt hur visuell attraktionskraft kan greppa tag i ens sinnen är det bara att återigen buga för Glorious Mondays. Åke Green på Böglobbyn, Sigge Eklund på Kobra, Patrik Sjöberg på Ett Herrans Liv, opposite-George på Seinfeld, ett gäng griniga engelsmän på Griniga Gubbar (Merry f*ckin Christmas!), eftertexterna på Bingo Royale, repris på Humorlabbet, pumpsprängning på Letterman. Har jag dött och hamnat i TV-himlen? Ett-ords-svar: Nej.

– Vad vacker du är, säger den förvuxna pojken på 47 år.
– Tryck på godkänn, säger ICA-kassörskan i 20-årsåldern.

 Det är något visst med uppmuntrande av värdelösa människor. Ibland kan jag se tjusningen i att bli uppmuntrad. Kurar upp i krubban. Fosterställning utan skvalpande, kluckande och behagligt fostervatten. Julstjärnor skiner på mitt ansikte. Nej helskotta, det är flimmer från TV: n som vanligt. Måndagar är fantastiska! TV-mässigt är det en fröjd, livssituationen är bra, framtidsutsikterna är bra, kärleken är mer än bra, energinivån är relativt bra, tankarna är begagnande. Dagens interna siffror/tagline: 1 kg köttbullar, 2.5 kg papillon. Dokumentärfilmen Mitt Liv som Hund(nörd) tar sig an den tuffa uppgiften att formas. Missar dock lite av barnets uppväxt för avgången på fredag säger det. Kom att tänka på årets julfirande i Kenya. Innebär miljöbytet att jag förpassas ifrån alla julklappsöppningar där jag frampressar ett drama av tacksamhet? Även om jag är tacksam för minsta lilla, kreverar jag av förväntad tillgjordhet och återhållandet av det genuina. Borde krevera mer ofta (vilket jag också gör).

 Det är något visst med att hamna på plus minus noll i tid och otid. Allting ordnar sig. Mig veterligt ett påstående som blott håller om man läser in dikter i nakenmundering, skriver poesi mellan raderna och är allmänt kultiverad (underförstått fortfarande naken).

En mespropp. 2006-12-12

Sist ut i ledet av medresenärer sladdade även jag in hos Vaccinationsdoktorn ikväll för en nål i armen. Det gick smärtfritt men mötet med doktorn var okonventionellt - snudd på märkligt.
Norrköping har aldrig varit en stad i brist på udda karaktärer, tvärtom så frodas de "utstötta" originalen i denna delen av Sverige (inte mig emot, jag inspireras). Jag vet inte om det var det "varma" decembervädret på 13 grader eller bara min kommande resfeber som spökade, för doktorn gav ett speciellt intryck i sitt lilla rum. Först ropade han med öststatsbrytning upp fel könummer hela tiden, medan han sedan pratade om Dukoral hit och Stalin dit.
I väntrummet var jag näst sist för "operation". Väl där inne försökte jag kommunicera fram att jag skulle till Kenya, varpå doktorn tog fram ett häfte där han bläddrade fram Kenya under fliken K. Efter detta fick jag inte en syl i vädret, även om mina försök att nämna gulsot, Dukoral och Profylax var många - blev jag nekad min existens som resande och betalning var min lott några minuter senare.

Tacka vet jag gamla öststatsläkare! De vet var skåpet ska stå.
Mänsklig kontakt och värme som bortblåst - kvar har vi mänsklig kontakt och kyla.

Om det ser ut som en verklighet tar man fortfarande in det som ett ideal. 2006-12-05