Jag hade mina aha-upplevelser

Efter förra inlägget behövs det en stark kontrast känns det som. En tung motpart som med lätthet kan hiva oss tillbaka in i det svåra igen. Hur pass fängslad jag än blir av Håkan Hellströms deltagande i Vita Lögner måste jag kompensera med något. Botgöring. En atombomb får agera väckarklocka, medan en slägga går bärsärk för att tysta den.

När jag våren 2004 läste en termin i Australien visade vår filosofiprofessor Jonathan D. Frodsham det här klippet som introduktion till ett delmoment i kursen (professor Frodsham var själva definitionen och förkroppsligandet av en västerländsk professor: en skalp täckt av vita hårstrån där läsglasögon vilade, ständigt aristokratiskt välklädd i kostym, elvaspråkig gubbe med kraftig brittisk accent etc). Det tog mig ett tag att luska ut från vilken film klippet tillhörde, Richard Linklaters Waking Life. När jag väl gjorde det importerades ett ex av filmen på en gång via eBay. Så bestående intryck gjorde den introduktionen. Hittade en intressant essä om Waking Life,
läs.
Indifavoriten Linklater är fin han. Höjdpunkter i hans filmografi, än så länge, är Before Sunrise/Before Sunset (tillsammans står dem oerhört starkt), kultrullen Dazed and Confused, A Scanner Darkly men kanske främst just Waking Life.


Megafoner. Megafoner. Tänk om vi skulle kommunicera med varandra med hjälp av megafoner...
Den, i USA, ökände och radikale radioprofilen Alex Jones spelar i princip sig själv:


# dir: richard linklater "waking life" (2001)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback