henrikpekkari: jantejaget

Om Guy Maddin på allvar blev en inkörsport till tyngre grejer får han stå för det. Jag har inget med det att göra, skyller gladeligen ifrån mig. Jag är väl för fan inget pretto heller? Excentrisk dåre, annars får det vara.

Egentligen kände jag till Man Ray långt innan jag visste vem Guy Maddin var, lite lustigt alltså. Som slav under SVT:s trollspö såg jag nyfiket någon Man Ray-special på K Special för några år sedan. Men intressen skiftar, byter skepnad. Medan andra stryker med förblir vissa mer rotade, blir starkare, växer. Man fördjupar sig. Har en överväldigande hobby att förkovra mig i saker som just överväldigar mig. För stunden kan det te sig ohälsosamt, för intensivt, för insnöat. Men jag lyckas hoppa från isflak till isflak, innan jag sjunker med dem. Det är som jag hoppar vidare precis när avgrundens sug fumlar efter mina fotknölar. Kalla det intuition. Eller överlevnadsinstinkt.

När konstnärens läppar rör på sig, då lyssnar jag. Jag stannar kvar så länge orden berör.

"When I saw I was under attack from all sides, I knew I was on the right track."
"It has never been my object to record my dreams, just the determination to realize them."
"To create is divine, to reproduce is human." - Man Ray


# man ray "emak bakia" (1926)