Exotism i hemlandet, folkhemmet, hembygden

Ack, Parakka. Parakka och Kiruna ses som kuliss för tillfället. En vacker vy för den med febläss för glesbygd, järnmalm och en påtaglig känsla av en svunnen tid. Min dragning är fetischartad till alla de tre - triss i fetisch. Lägg därtill: nollgradigt klimat, porlande bäckar med drickbart vatten och knutna nävar som det viftas med så fort en utböling observerats. Därutöver bollas man runt mellan öppna famnar; den norrländska generositeten är oreserverad, utan att för den skull kännas suspekt eller falsk. Det går inte att värja sig och jag förvånas varje gång jag är här. Exotism i hemlandet är ett exklusivt fenomen att få uppleva.

Min mormor är många gånger rättfram, och just oreserverad i sitt sätt. Hon delar så klart inte alls denna uppfattning. Inte fullt ut åtminstone. Jag är här för magisterprojektets skull, norra Lappland i oktober är annars inte något vidare lockande. Det har dragit igång nu: "Cannon to right of them, Cannon to left of them, Cannon in front of them. Volley'd and thunder'd; Storm'd at with shot and shell, Boldly they rode and well, Into the jaws of Death, Into the mouth of hell. Rode the six hundred."

Flygplansdiskurs
På 10 000 meters höjd är det en konstart att blockera sig mot kallprat med passageraren i sätet bredvid. Där är man fast, rörelseschemat är begränsat och det är ett lotteri vem man hamnar bredvid. Främlingar är ett speciellt släkte. På planet mellan Stockholm-Kiruna flöt dock samtalet på, med den irländske yogaläraren Shen, i stil med:


# dir: louis malle "my dinner with andré" (1981)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback