Fåfäng rehab, steg 1

För Er med omättlig nyfikenhet på andras privatliv. Ni som står och trycker i buskagets mylla, gluttar sniket mellan grenarna, snaskar efter skvallrets söta juicer - Ni lyfter benet mot fel dörrpost.
Då var min avledande manöver avklarad.

Pre-"Monsieur Pekkari II"
Kalla det en sneak preview inför avtäckningen av min persona. Ett litet tidsfönster står på glänt och det sipprar ut hemligstämplad gallimatias från den gyllene triangeln (som en viss albansk ungmö myntade sent 90-tal), intresseklubben agerar sekreterare. Det här är mycket möjligt ett åskådliggörande av det mer ytliga slaget -  eller vadå mycket möjligt? Smakprovet ÄR ytligt, eventuellt med underliggande, mikroskopiska stänk av något insiktsfullt. Döm själv. Behold a lady.

Mitt mediemissbruk har tagit omåttliga proportioner de senaste 12 åren.
- De senaste 12 åren säger du?!
- Ja, innan dess var det bara i groendefasen för dagens grava "missbruk". Det började redan innan 10-årsåldern med en avvaktande förälskelse på sund distans.
Vad jag då anade var att jag hade funnit en livslång kamrat i medierna. TV:n blev min själsfrände och småplocket (radio, tidningar etc) närde jag mig på som substitut ifall dagsintaget av televisionen inte tillfredställde mitt dagliga rus - på största allvar, jag behöver min dagliga high.
Förlåt mig alla nära och kära, men ni känner till denna relation mycket väl - tror ni i alla fall. "Livslögnen" tar större proportioner än så...

"Timmarna", av och med mig och diverse TV-apparater. Hela mitt liv har präglats kring relationen till TV:n, övriga medier får ursäkta. Ensambarn, uppväxt med en ensamstående mamma i olika 50- och 60-talskåkar - belägna i hjärtat av arbetarklassens Hisingen - var av variant harmonisk och fridfull uppväxt. Det var jag och mamma i en trygg vagga. Men ju äldre och mer medveten jag blev om min omvärld, fick jag upp ögonen för vad som skulle komma till att bli ett radarpar. Vi fann varandra snabbt, jag och TV:n. Den blev min bästa vän.

Antalet timmar som spenderades med min följeslagare (och som fortfarande spenderas), överskrider nog gränsen för vad de flesta skulle anse vara en hälsosam dos. Vi pratar alltså inte om en konsumtion i klass med det ungdomliga snittet på 3-4 timmar om dagen - utan jag kan utan överdrifter påstå att timantalet överskrider 8 timmar per dag... I över 12 år!

Det är en hisnande tanke när reflektionsarbetet träder i kraft - inte undra på att jag nu i dagsläget studerar till Kultur- och Medieproducent på Linköpings Universitet. Get your act together, du är ju hjärntvättad! Eller under vilken kategori ska man placera det? Missförstå mig korrekt nu, relationen har varit sund och mitt mediemissbruk är "under kontroll". Uppväxten har ju inte enbart innehållt soffsittande med en mjölk/pilsner i handen framför dumburken... Den rymde så mycket mer, vilket glimtvis kommer att betas av på en silverduk nära dig. Nej, not another "Farväl Falkenberg".

           

Okej, avslutningsvis tänkte jag mycket kort redogöra vilka TV-produktioner som ramponerat mitt hjärta och/eller hjärna under mina år som television addict. Dessa utvalda är ett axplock av en mängd inspirationskällor som berört mig på olika sätt och vis, eller som bara upptagit min tid onödigt många gånger för att platsa (i ungefärlig kronologisk ordning, läses med vördnad & respekt):

"Björnes Magasin", "Fem myror är fler än fyra elefanter", "Trasdockorna", "Bullen", "MTV", "The Love Boat", "Fresh Prince in Bel-Air", "Simpsons", "Seinfeld", "Late Show with David Letterman", "Absolutely Fabolous", "Dokument in-/utifrån", "Sex & the City", "Futurama", "Fläsk", "Uppdrag Granskning", "Sopranos", "Coupling", "OZ", "Big Brother", "Kobra", "Mediemagasinet", "Family Guy", "Filip & Fredrik- produktioner", "Rallarsving", "Scrubs", "The Daily Show with Jon Stewart". Punkt.


Så svårt att vara oviss, rätt och delad. Svårt att känna djupet dra och kalla. 2006-09-27

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback