En följetong vaknar till liv
Kärleksillusioner är vackra. De surrar runt som ett sagolikt litet bi i ditt huvud, hälsar på i ditt hjärta, gör dig varm inombords för en stund. Men det vackra försvinner när illusionen blir för synlig. Oavsett vad som händer, sluta aldrig tro på kärleken...
Få filmer berör mig, få filmer får en speciell del av mitt hjärta att känna sig levande. Jag kommer här i bloggen att ha en liten följetong där jag presenterar filmer som just klarat av denna bedrift, eller på något annat vis fastnat i mig för alltid.
Först ut i afton är en vacker film, som egentligen består av två filmer. Såg den ikväll, för vad jag tror blir den tredje gången i ordningen - det båda filmerna tillsammans är en av mina absoluta favoritfilmer:
"Before Sunrise" (1995) och uppföljaren till den filmen, "Before Sunset", som kom ut 9 år senare (2004).
De båda filmerna är gjorda av en favoritregissör-/manusförfattare, Richard Linklater (f. 1960 i Houston, Texas). Det finns en stor chans att han dyker upp fler gånger i denna följetong då han även gjort "Slacker", "Dazed and Confused", "SubUrbia", "Waking Life", "Tape", "Fast Food Nation" m.fl. Tillbaka till filmen.
"Before Sunrise" handlar om att Jesse (Ethan Hawke), en amerikan som reser genom Europa med tåg, av en "slump" korsar han en annan människas öde. Fransyskan Celine (Julie Delpy) sitter på samma tåg, i samma vagn och de förändrar deras liv. Jesse har slutdestination Wien, men Celine ska till Paris. Väl framme i Wien, efter att ha pratat om himmel och jord på tåget, får Jessie ett infall, en magkänsla och frågar om inte Celine ska med och spendera sista dagen i Europa med honom innan han flyger hem igen. Resten är historia.
"Before Sunset" fortsätter 9 år efter där den första filmen slutar, detta bidrar till den äkthet som jag funnit att hänföras av - tillsammans i en följd blir dessa två historier en av de mest romantiska, känslosamma och magiska filmer jag har sett.
Få filmer berör mig, få filmer får en speciell del av mitt hjärta att känna sig levande. Jag kommer här i bloggen att ha en liten följetong där jag presenterar filmer som just klarat av denna bedrift, eller på något annat vis fastnat i mig för alltid.
Först ut i afton är en vacker film, som egentligen består av två filmer. Såg den ikväll, för vad jag tror blir den tredje gången i ordningen - det båda filmerna tillsammans är en av mina absoluta favoritfilmer:
"Before Sunrise" (1995) och uppföljaren till den filmen, "Before Sunset", som kom ut 9 år senare (2004).
"Before Sunrise" handlar om att Jesse (Ethan Hawke), en amerikan som reser genom Europa med tåg, av en "slump" korsar han en annan människas öde. Fransyskan Celine (Julie Delpy) sitter på samma tåg, i samma vagn och de förändrar deras liv. Jesse har slutdestination Wien, men Celine ska till Paris. Väl framme i Wien, efter att ha pratat om himmel och jord på tåget, får Jessie ett infall, en magkänsla och frågar om inte Celine ska med och spendera sista dagen i Europa med honom innan han flyger hem igen. Resten är historia.
"Before Sunset" fortsätter 9 år efter där den första filmen slutar, detta bidrar till den äkthet som jag funnit att hänföras av - tillsammans i en följd blir dessa två historier en av de mest romantiska, känslosamma och magiska filmer jag har sett.
"I believe if there's any kind of God it wouldn't be in any of us, not you or me but just this little space in between. If there's any kind of magic in this world it must be in the attempt of understanding someone sharing something. I know, it's almost impossible to succeed but who cares really? The answer must be in the attempt." - Celine
"Life's hard. It's supposed to be. If we didn't suffer, we'd never learn anything." - Jessie
"Life's hard. It's supposed to be. If we didn't suffer, we'd never learn anything." - Jessie
Kommentarer
Trackback