Fåfäng rehab, steg 1

För Er med omättlig nyfikenhet på andras privatliv. Ni som står och trycker i buskagets mylla, gluttar sniket mellan grenarna, snaskar efter skvallrets söta juicer - Ni lyfter benet mot fel dörrpost.
Då var min avledande manöver avklarad.

Pre-"Monsieur Pekkari II"
Kalla det en sneak preview inför avtäckningen av min persona. Ett litet tidsfönster står på glänt och det sipprar ut hemligstämplad gallimatias från den gyllene triangeln (som en viss albansk ungmö myntade sent 90-tal), intresseklubben agerar sekreterare. Det här är mycket möjligt ett åskådliggörande av det mer ytliga slaget -  eller vadå mycket möjligt? Smakprovet ÄR ytligt, eventuellt med underliggande, mikroskopiska stänk av något insiktsfullt. Döm själv. Behold a lady.

Mitt mediemissbruk har tagit omåttliga proportioner de senaste 12 åren.
- De senaste 12 åren säger du?!
- Ja, innan dess var det bara i groendefasen för dagens grava "missbruk". Det började redan innan 10-årsåldern med en avvaktande förälskelse på sund distans.
Vad jag då anade var att jag hade funnit en livslång kamrat i medierna. TV:n blev min själsfrände och småplocket (radio, tidningar etc) närde jag mig på som substitut ifall dagsintaget av televisionen inte tillfredställde mitt dagliga rus - på största allvar, jag behöver min dagliga high.
Förlåt mig alla nära och kära, men ni känner till denna relation mycket väl - tror ni i alla fall. "Livslögnen" tar större proportioner än så...

"Timmarna", av och med mig och diverse TV-apparater. Hela mitt liv har präglats kring relationen till TV:n, övriga medier får ursäkta. Ensambarn, uppväxt med en ensamstående mamma i olika 50- och 60-talskåkar - belägna i hjärtat av arbetarklassens Hisingen - var av variant harmonisk och fridfull uppväxt. Det var jag och mamma i en trygg vagga. Men ju äldre och mer medveten jag blev om min omvärld, fick jag upp ögonen för vad som skulle komma till att bli ett radarpar. Vi fann varandra snabbt, jag och TV:n. Den blev min bästa vän.

Antalet timmar som spenderades med min följeslagare (och som fortfarande spenderas), överskrider nog gränsen för vad de flesta skulle anse vara en hälsosam dos. Vi pratar alltså inte om en konsumtion i klass med det ungdomliga snittet på 3-4 timmar om dagen - utan jag kan utan överdrifter påstå att timantalet överskrider 8 timmar per dag... I över 12 år!

Det är en hisnande tanke när reflektionsarbetet träder i kraft - inte undra på att jag nu i dagsläget studerar till Kultur- och Medieproducent på Linköpings Universitet. Get your act together, du är ju hjärntvättad! Eller under vilken kategori ska man placera det? Missförstå mig korrekt nu, relationen har varit sund och mitt mediemissbruk är "under kontroll". Uppväxten har ju inte enbart innehållt soffsittande med en mjölk/pilsner i handen framför dumburken... Den rymde så mycket mer, vilket glimtvis kommer att betas av på en silverduk nära dig. Nej, not another "Farväl Falkenberg".

           

Okej, avslutningsvis tänkte jag mycket kort redogöra vilka TV-produktioner som ramponerat mitt hjärta och/eller hjärna under mina år som television addict. Dessa utvalda är ett axplock av en mängd inspirationskällor som berört mig på olika sätt och vis, eller som bara upptagit min tid onödigt många gånger för att platsa (i ungefärlig kronologisk ordning, läses med vördnad & respekt):

"Björnes Magasin", "Fem myror är fler än fyra elefanter", "Trasdockorna", "Bullen", "MTV", "The Love Boat", "Fresh Prince in Bel-Air", "Simpsons", "Seinfeld", "Late Show with David Letterman", "Absolutely Fabolous", "Dokument in-/utifrån", "Sex & the City", "Futurama", "Fläsk", "Uppdrag Granskning", "Sopranos", "Coupling", "OZ", "Big Brother", "Kobra", "Mediemagasinet", "Family Guy", "Filip & Fredrik- produktioner", "Rallarsving", "Scrubs", "The Daily Show with Jon Stewart". Punkt.


Så svårt att vara oviss, rätt och delad. Svårt att känna djupet dra och kalla. 2006-09-27

Loftvåning m. parkutsikt

Tappa inte tvålen Fredrik Reinfeldt, för belackarna väntar på en öppning!

Nej, den var låg - jag respekterar det svenska folkets val av Alliansen (om än knappt). Begriper nästan inte varför jag är tvungen att kommentera valutgången - det är redan överexploaterad mark - men det hör väl till god etikett, men kanske främst ett tvångsmässigt beteende i min person skulle jag tro. Uppför mig gärna politisk korrekt, i sin helhet då, ehm. Ett herrans massa år utav socialdemokratiskt hopkoksstyre - halva min medvetna tid som levande varelse - har i alla fall gått i graven för denna gång. Det är med skräckblandad förtjusning, med betoning på skräckblandad, som jag ser mig om efter en hand att hålla. Släpp inte taget om mig, finns där för mig om jag faller för jag känner en kyligare bris närma sig och det är inte höstens inmarsch som upplevs. Om en "framtvingad" sanning skall fram, så är det i avsaknad av nostalgisk förberedelse som jag ser på de kommande fyra åren. Visst, jag ska inte bada i vänsterklyschor, men det handlar inte om det. Det är upp till bevis för Alliansen bara - senast då det begav sig under tidigt 90-tal, blåste det snålt för knegaren. "Det Nya Arbetarpartiet" - my ass. Som sagt, tappa inte tvålen.

   NewsFlash! Partipolitisk tillhörighet annonseras, lyssna noga! Jag röstade även i detta val på de Gröna, Miljöpartiet, ett val jag står bakom 7 dagar i veckan - även om svensk partipolitik aldrig kan överensstämma med ens egna fulla ideologi. Det var för övrigt några härliga individer man fick skåda från mp:s valvaka på Street vid Hornstull. Ett medvetet val av SVT-producenterna att filma de mest hippieliknande på tillställningen? Javisst, så klart! Måste ta tillfället i akt att höja Göran Hägglund (kd) till skyarna, kanske låta honom hälsa en snabbis på S:t Per (?), för att ha gått från totalt ointressant --> till något mindre ointressant.

   Trivs annars ganska väl i min loftvåning m. parkutsikt - luxuöst så det förtar. Moderatboende kan man kalla det, även om det är CSN som bekostar det. Kalla mig gärna motsägelsernas ledsagare, men aldrig dess överhuvud.
   Den där hemtentan som upptog min helg totalt - har fått en ny deadline av Michael Godhe till onsdag kl 16 istället (om han googlar sitt namn och hamnar här.......... konstpaus - wow!). Jag som slavade in på morgontimmarna för att hinna skriva klart den. Vad gör man, nu kan jag väl kosta på mig att investera i lite finputsning på den.



PS. Snart på en blogg i din dator: "Presentation av Monsieur Pekkari II". Ett mesigt, MEN ändock avslöjande blogginlägg i blogghistorien. DS.


Manlighet är förmågan att flirta med kvinnlighet. 2006-09-18

Plastblomster i Azaleadalen

Jag myntar uttrycket Humblogg, då jag som rookieblogger aldrig tidigare påträffat det, med risk för att uppfattas som bloggiskt efterbliven. Tuggar ni tugget, lika väl som jag tuggar chillinötter ur röd plastbytta, då har vi allt på det torra. Humblogg är här för att bygga bohemnäste på henrikochpekkari.

HUMBLOGG: Svagt översatt till en bloggterm där skribenten; håller sig på en flyktig passage genom högt- och lågt, sanning- och osanning, "kreativt" mambojambo och absolut ingenting [se: Seinfeld]. Uttrycket är besläktat med humbug.


Fjanterierna under mitt presentationsförsök alt. bloggoskulden, är jag uppriktigt ledsen för. Prestationsångest må hända, eller varför inte att jag slaknade inför uppgiften att rida tjuren över mållinjen - i vilket fall som helst, det var/är en oförlåtligt pinsam presentation av denna färska skribent, det vill säga jag.
Ponera att vi ser det som en nyhet, "Ung man krakelerar vid första närkontakt med bloggvärlden." Det är det sista mina - ponera igen - barnbarn ska få uppleva i arvet av sin bortgångne grandpa. Enda utvägen/lösningen/påföljden jag kan finna är följande trestegsmodell:
  1. Ett nytt försök måste genast tas i kraft utan pardon.
  2. Bygg inga murar till varken dig själv eller läsaren genom diverse usla grepp.
  3. Kompromissa aldrig med dig själv Henrik, gör inte det.

Note-to-self:

    • Pep talk i 3:e person uppmuntras ej.
    • Kompromissa allt vad du kan.
    • Rasera murar är mindre slitsamt än att bygga murar.
    • Skriv mer intressanta texter nu ditt svin, skärp dig.

smil01Mästare av Ceremonin
Du är det finaste jag vet, när allt annat här är falskt och fel. 2006-09-13

Presentation av Monsieur Pekkari

Varmt välkommen till henrikochpekkari.blogg.se, MVH /Henrik Pekkari. Ett framtvingat och stelt välkomnande - i princip, ja!
Hallå döh för i helvete du nya kamrat, fruktansvärt gött att se dig här som besökare. Påigt göteborgskt - eh ja!
Min blogg, du är här, jag gillar dig, nu kör vi. Lagom lappsvennigt - ja!
Efter många om och men fann vi balansen, bloggen och jag mot fienden --> du som läsare.

Humblogg
Varför jag tillslut - på riktigt - tog mig an denna företeelse [bloggen som massmysterium], är tack vare en form av diverse provocerande energier i min omgivning. Sublimt har mitt medvetande sakta men säkert förtvinat, till att nu ha underkastat sig fenomenet bloggen helt och hållet. Ett felkliv, inte fällkniv, tog resolut tag i min underkastelse och slängde mig på revolutionståget - där bloggkraften styr kosan mot meningslöshetens meningsfulla innandömen. Bloggen som forum ÄR en revolution. Jag, och den övriga pöbeln som väntandes satt på tåget, försvann in i en tunnel. Tunnelsyndrom i bloggvärlden.
Triljoner bloggare kan inte ha fel, vi skriver för att fläka ut våra privata inrikeshallar i offentlighetens namn, alla incheckade mot destination: Se mig, Hör mig (läs mig!). Jag hoppas att Du kan se mig nu, jag hoppas att Du... Hör mig nu. Vackra strofer. Obligatorisk tårkanalöppning.
Nej, sanningen är att här skådar ni den enda, riktigt unika antiblogg-bloggaren som motsäger sig de exhibitionistiska "dunkla" ideal/motiv de flesta bloggers drivs av. BULLSHIT! Jag drivs inte av det, jag är pruttmotorn bakom massans drivkraft. Undrar då vad jag egentligen vill ha ut av min nystartade blogg... Bränsle?

Undertecknat Henrik Pekkari, din självgoda och självutnämnda vardagsskribent för... Ingen.


Jisses vad pretentiöst, jag måste lägga korten på bordet. Jag spyr galla på sådan text, ändå kravlar man i dyn inte långt därifrån. Ord förvandlas lätt till mästrande toner, det luktar ruttet, besk eftersmak i skavsåret på vänstra hälen. Är det mitt mörka inre som gästspelar i revyn betitlat "Henrik Pekkari som Stewie Griffin i: Hur jag dräpte världens ja-sägare och bytte blöja på samma gång" eller "Trilskar du med mig, lirkar du med satan". Jag ser en trilogi i sikte, med Stefan & Krister i registolen [Hallands svar på Bröderna Marx]. "Översittaren i mig får utlösning" - en trilogi! Se där, cynismen har brett ut sig som en hiskeligt irriterande heltäckningsmatta även på denna 22-åring.


Fortsättning följer...

Håll till godo för all del, bloggen är ständigt under febril konstruktion. 2006-09-13

Nyare inlägg