Shit floats
Afrika! Det är sällan tvära kast av det större snittet i mitt liv, desto oftare i det mindre. Jag styr kosan mot en kontinent där jag aldrig satt ner foten tidigare, inte mer än i tanken och genom mediernas inpräntade bilder. Kenya, inte Kiruna. Ett missförstånd i kommunikationen - anno dazumal - som nu faktiskt make sense. Grunna på den till en början diffusa kopplingen. Stick ut hjärnan genom fönstret och dimman lättar av den fläktande vinterbrisen. Det är pappas tur att fylla the big 50 och Kirunabo som han är vill han ut på äventyr. Fattigdom, korruption, svält och torka. Det är den remedierade upplevelsen som etsats fast av det postkoloniala Afrika. Mellan den 15:e december och 9:e januari är det min tur att uppleva denna omtalade och mäktiga kontinent, som jag för övrigt inte har en svartvit föreställning om. Förhoppningsvis kommer
jag inte endast att få en glorifierad bild bestående utav Kenyas vita stränder och vidsträckta nationalparker med vilda djur - förväntningar av verkligheten hägrar. Vi ska till Massajland! Precis som om jag behärskar någon form av äventyrslingo - där jag beskriver hur jag heroiskt ska finna mitt inre genom att uppleva Afrikas svårigheter på min strapats. Det säger den västerländske, vite mannen, tackar för sig och flyger hem till vardagen...
Jag beundrar människor som Mikael Strandberg, äventyraren från Dalarna som är en av världens mest inspirerande explorers enligt the Royal Geographical Society. Denne man inspirerar mig (i ordets rätta bemärkelse) med sin jordnära och otroligt klarsynta inställning till livet och vad han gör av det. Det var genom hans sommarprogram på P1 som jag först fann denna äventyrares livsberättelse, komprimerat till en timmes dalmål. Hörselorganet fick inte nog, jag lyssnade passionerat natten igenom någonstans på en buss mellan Oslo och Norrköping - ett litet lågmält äventyr i sig. Tänk er själva att jag trängd upp mot bussfönstret satt där med träsmak i bakdelen och ändå njöt, njöt av en människas komprimerade livsberättelse. Sådana fysiskt piss-i-havet-smärtsamma upplevelser, kan stiga till paradnummer av psykisk och bildande upprymdhet. En Betel för min intellego.
Med dalmålet nedpackat i minnesbagaget måste jag hålla mig från att bara vara den västerländske, vite mannen i Massajland...
Dedicated to all those tryin' to stay afloat. 2006-11-02
jag inte endast att få en glorifierad bild bestående utav Kenyas vita stränder och vidsträckta nationalparker med vilda djur - förväntningar av verkligheten hägrar. Vi ska till Massajland! Precis som om jag behärskar någon form av äventyrslingo - där jag beskriver hur jag heroiskt ska finna mitt inre genom att uppleva Afrikas svårigheter på min strapats. Det säger den västerländske, vite mannen, tackar för sig och flyger hem till vardagen...Jag beundrar människor som Mikael Strandberg, äventyraren från Dalarna som är en av världens mest inspirerande explorers enligt the Royal Geographical Society. Denne man inspirerar mig (i ordets rätta bemärkelse) med sin jordnära och otroligt klarsynta inställning till livet och vad han gör av det. Det var genom hans sommarprogram på P1 som jag först fann denna äventyrares livsberättelse, komprimerat till en timmes dalmål. Hörselorganet fick inte nog, jag lyssnade passionerat natten igenom någonstans på en buss mellan Oslo och Norrköping - ett litet lågmält äventyr i sig. Tänk er själva att jag trängd upp mot bussfönstret satt där med träsmak i bakdelen och ändå njöt, njöt av en människas komprimerade livsberättelse. Sådana fysiskt piss-i-havet-smärtsamma upplevelser, kan stiga till paradnummer av psykisk och bildande upprymdhet. En Betel för min intellego.
Med dalmålet nedpackat i minnesbagaget måste jag hålla mig från att bara vara den västerländske, vite mannen i Massajland...
Kommentarer
Postat av: henrik
OBS! Kartläggning för inspelning av dokumentär i Kenya är under produktion.
Kommer att bli ett spännande äventyr i dubbel mening...
Trackback