henrikpekkari: jantejaget

Djävulens natt är här, men djävulen är inte inbjuden. Antagligen skulle han nekat, eller glömt att OSA spektaklet. Jag ligger flottig i en fritös full av diverse sociologiska perspektiv och bredvid mig ligger en lika drypande oljig bok "Hopplös och Hatad Av Alla - How to Lose Friends and Alienate People" av Toby Young. Det som är höjdpunkten med detta inlägg/nattsuddande/tidsfördriveri/bokanalysförnekelse/
grimaserande-i-spegeln/oansvarslösa-komma-till-saken-event är att jag inte kan få något grepp om boken. JAG. KAN. INTE. GREPPA. BOKEN. Den glider ur mina greased up, snuskiga labbar. Den slippriga friktionen förtjänar ett kokt stryk från ett glödande järnspett i djävulens regi. Ett famntag är förgäves, perspektiven glider bara längre isär från boken. Snälla, jag kan väl få ett grepp om den. Jackpot nu torde vara om jag från ingenstans, vetenskapligt oförklarligt, skulle börja tala i tungor där tungspetsen formulerade en felfri analys. Rakt framför ögonen på min spegelbild som fortfarande grimaserar. I tanken är det inga problem för där flirtas det hejvilt med genialiska formuleringar, men telepatiskt är jag chanslös att få ner det på print. Jag måste få ett grepp. Sniff, snort, attjo.